Maj Wechselmanns nya film ”Atomen i mänsklighetens tjänst?” visar på hemliga kärnvapenprojekt i Sverige och är en uppgörelse med de kärnkraftsvänliga idéer som nu åter börjar vinna mark i klimatkrisens spår. Kersti Wistrand har varit på förhandsvisningen. Smygpremiär 10 februari kl. 18.00 på Biograf Capitol, Skanstorget, Göteborg.

TEXT: KERSTI WISTRAND,  Fotomontage: Caprifol

Hur många år förbjöds offren för Hiroshimabomben att berätta om sina lidanden? Svensk militär planerade att spränga en atomladdning storlek Nagasakibomben under jord fem mil från Jokkmokk – när fick vi reda på det? Medan tiotusentals människor varje år marscherade mot kärnkraftverket Barsebäck hände någonting i Barsebäck reaktor 2 som gjorde att 74 reaktorer i hela världen måste stoppas. När fick vi reda på det? Vad var egentligen orsaken till att reaktorerna i Ringhals och Oskarshamn lades ned?

Dessa och andra frågor skulle enligt min inbjudan besvaras i filmen ”Atomen i mänsklighetens tjänst?”, så jag gick dit i egenskap av skribent. Och besvarar jag inte alla frågorna nedan är det för att du själv ska bli nyfiken och se filmen!

En recensent har en gång utsett Maj Wechselmann (född 1942) till

”den svenska filmens eldsprutande drake, som riktar sin eld mot det som omgärdas av medial tystnad” [1]

Hon har i en rasande takt gjort 57 filmer under femtio års tid. Ofta har hon med grävande journalistik och kvinnlig blick snabbt tagit fram vad som funnits under den tillsynes polerade ytan. Det kan vara politiska händelser rörande Lundins oljeborrning och delaktighet i folkmorden i Sudan, kritisk granskning av den svenska U-båtsjakten under 1980-talet eller som nu med den nya filmen ”Atomen i mänsklighetens tjänst?” där hon uppmärksammar oss på kärnkraftens allvarliga brister och konsekvenser och den upptrappade kärnkraftsindustrin, inte minst i Sverige.

Maj Wechselmanns filmer kan upplevas obekväma i maktens boningar och de har därför inte alltid tillåtits visningar på biograferna. Därför tog Stefan Jarl och Ulf Berggren en gång i tiden initiativet till “Folkets bio” för att hon skulle kunna visa sin film om det militärindustriella komplexet “Viggen 37 ett militärplans historia” där. Denna film mottogs nämligen inte på andra biografer.

Jag har fått en pressinbjudan att se första förhandsvisningen som äger rum på Zita, Folkets bio, i Stockholm. Jag tränger mig in i den fullsatta lokalen och slår mig ned på en tom plats bredvid en man som genast säger ”hej”. Han visar sig var med i Folkkampanjen mot kärnvapen och öppnar upp för ett kort samtal innan filmvisningen. Han beklagar att det är så få män på plats och förklarar det med att man i militärtjänsten inpräntats att vara lojal mot krigsmakten och ”göra det som översten säger”. Själv hade han redan som konfirmand 1962 skrämts av Kubakonflikten som höll på att sluta med ett kärnvapenkrig och sedan dess har han varit kärnvapenmotståndare. Det är ett problem, menar han, att intresset idag inte finns på samma sätt för de yngre att fortsätta kampen mot kärnvapnen. Denna har kommit i skymundan och fokuset ligger nu på klimatfrågan istället. Under tiden kan den militära och civila utbyggnaden av kärnkraften fortgå utan större protester från allmänheten.

Filmen ”Atomen i mänsklighetens tjänst”

Kopplingen mellan militär och civil kärnkraftsforskning har alltid varit stark och utåt sett har de militära ändamålen hemlighållits och kamouflerats med de civila. AB Atomenergi bildades i slutet av 1940-talet. Utan parlamentariska beslut planerades byggandet av en hemlig svensk atombomb.
En reaktor var nödvändig. Reaktorerna byggdes med baktanke att vinna material till hemliga kärnvapen. Bränslematerial i form av uran fanns i de svenska skiffrarna. Tungt vatten köptes från Norge. I november 1954 invigdes den första atomreaktorn i Sverige, belägen i berget 27 meter under Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. Man lyckades få regeringen att tro att reaktorbyggandet endast hade ett civilt ändamål, men plutonium till kärnvapen kunde dessutom framställas i hemlighet. Varje kärnkraftverk motsvarade en bomb. Man såg det som ett vapen bland alla andra. 1956 smälldes den första svenska atombomben av. Maj Wechselmann har fått flera personer som varit med i projektet att framträda och berätta inför kameran. Den pensionerade Hadar L. (belagd med tystnadskrav) laddade bomben med 35 ton flytande ämnen. När den smälldes av l norra Sverige uppstod ett stort svampliknande moln.

Maj Wechselmann har delat in sin film i 17 kapitel vart och ett behandlande olika filmatiserade historiska händelseförlopp: Hiroshima- och Nagasakibombens offer 1945; utvecklandet av neutronbomben; hemlighållandet av forskningen gällande det svenska kärnvapenprogrammet; brytningen av uran i bl.a. Ranstad och Västgötabergen; forskning 30 meter under KTH i Stockholm med en hemlig reaktor invigd 1954; atombombsförsöket på svensk mark 1956 (så hemligt att inte ens regeringen kände till det); olyckan i Ågesta utanför Stockholm 1969 då radioaktivt vatten släpptes ut; hemliga provsprängningar på svensk mark; kärnkraftsolyckan i Harrisburg i USA 1979; folkrörelsen mot kärnvapen; Tjernobylolyckans påverkan i Jokkmokk i Lappland 1986 där 97 % av renarna måste slaktas p g av hög strålning av strontium; marschen mot Barsebäck; kärnkraftsolyckan i Japan 2011 och dess följder; kärnkraftsmotståndet i Tyskland där Angela Merkel lyssnade; nutida politikers syn på utbyggnad av kärnkraften i Sverige; motståndet i norra Sverige mot kärnkraftverksbygge på andra sidan Bottenviken; orsakerna till varför det inte går att bygga ut de gamla kärnkraftverken utan stora risker mm.

I filmen kommer flera manliga kärnkraftsföreträdare och politiker till tals, bl.a. Hans Blix som med stor pondus slår fast att motståndet mot kärnkraften består av rädsla för det okända och osynliga. Det är därför folk spjärnar emot. Maj Wechselmann varvar skickligt dessa uttalanden med filmsekvenser av hur både natur och människor illa skadats vid haverier av reaktorer. Något som ofta hemlighållits eller förminskats i betydelse.

I St Louise i Missouri samlade ett forskarpar in 100 000-tals babytänder 1957 för att mäta strontiumhalten i dem. Doserna var många gånger sjukligt höga vilket bevisade den farliga strålningen efter kärnkraftsolyckan i Harrisburg.

Långt utanför den s.k. påverkanszonen efter kärnkraftsolyckan i Fukushima i Japan måste alla träd fällas eftersom dessa drog åt sig mer radioaktivitet än övrigt i naturen; t.o.m. löven som föll på backen var farliga.

Miljö- och klimatproblem med den rena kärnkraften?

Så kommer vi då till frågan om kärnkraften är så ren som dess förespråkare framhåller i dessa tider då starka krafter vill ersätta de fossila bränslena med kärnkraft. Naturligtvis inte!

Redan ovan framgår hur naturen förstörts både i samernas områden där renbetet fortfarande kan vara förenat med fara genom Tjernobylolyckan 1986 och hur träden måste huggas ned efter den stora olyckan i Fukushima 2011, där för övrigt ingen vill vara tillsammans med de miljontals människor som måste evakueras. Detta på grund av rädsla för den strålning de kan bära på. Kroniska och dödliga sjukdomar följer i de havererade kärnkraftsverkens spår.

Men det som ligger ännu närmare till hands, inte minst för alla yngre och medelålders personer med klimat- och miljötänkande, är att det finns 350 000 ton kärnavfall deponerat runt om i världen och mer än hälften av detta ligger på havsbottnarna i oceanerna i sådana gula tunnor du ser på fotot högst upp. Dessa tunnor har legat där i mer än femtio år och håller nu på att sakta men säkert vittra sönder! I ett klassiskt konventionellt kärnkraftverk utnyttjas nämligen endast upp emot 6,5 % av de klyvbara uranet i bränslestavarna. Resten måste deponeras som kärnavfall i 100 000 år. Tidigare kastade man ned tunnorna i haven, även utanför Stockholms skärgård. Idag deponeras avfallet i urberget. Och hur pass säkert är det, kan man fråga sig.

Jag går ifrån filmförevisningen med många tankar men också med tacksamhet och stor beundran inför denna Nordens valkyria och kvinnliga ikon som outtröttlig och med klar tanke och stort mod sätter ljuset mot maktmissbruk och strider mot orättfärdigheter i omvärlden. Generöst delar hon även med sig av flera filmer gratis att se på hennes hemsida, ett litet tips till alla lärare vare sig man vill låta eleverna ta del av Moa Martinsson, Bang och världshistorien, kvinnornas kamp mot apartheid eller någon av de filmer som handlar om samhälleliga orättvisor eller antimilitarism. Ett varmt och stort tack till Maj Wechselmann och hela hennes research- och filmteam!

Kersti Wistrand

Not: 1. https://www.aftonbladet.se/kultur/a/0E9AAo/en-man-hojd-over-varje-misstanke

Filmen är nominerad till Svenska kyrkans filmpris 2020. Visningar på Göteborgs Filmfestival 26, 27, 28   och 29 januari.      Maj Wechselmanns hemsida LÄNK

Inlägget Atomen i mänsklighetens tjänst? – en film av Maj Wechselmann dök först upp på Humanism & Kunskap.

Idag är det dags att fira råttans år i det kinesiska nyårsfirandet. Tyvärr har det stora offentliga firandet blivit inställt i många städer i Kina på grund av coronaviruset. Hur brukar man fira?

TEXT: KERSTI WISTRAND
FOTO: Highline. Pixabay.com

Det kinesiska nyåret infaller mellan 21 januari och 20 februari och i samband med den andra nymånen efter vintersolståndet. Enligt kinesisk astrologi turas tolv djur om att firas vart tolfte år. Denna traditionen infördes av kejsaren Qin Shi Huangdi (259–210 f.Kr.), men enligt legenden började firandet av det kinesiska månnyåret eller vårfestivalen under Shangdynastin för 3 000 år sedan. Nu är dags för råttan som är först i raden av djurtecknen och därför symboliserar nystart.

Råttans år symboliserar rikedom och överskott, men börjar tragiskt i Kina där arton städer med sammanlagt 50 miljoner människor har isolerats på grund av smittorisken med coronaviruset. Firandet är även inställt i Peking. Normalt reser en mängd kineser hem till sina släktingar och festandet sker såväl på gatorna och torgen som i hemmen, men nu har myndigheterna ställt in nyårsfirandet. Hur brukar nyåret firas?

Under Shan-dynastin menade man att ett odjur som hette Nian eller ”år” kom fram på nyåret för att skada människorna och förstöra egendom, i sanning något som hemskt nog har gått i uppfyllelse i år och späder på den kinesiska paniken.
Så småningom upptäckte kineserna att Nian flydde den röda färgen, elden och höga ljud. Än idag är därför den röda färgen och smällare i bruk under nyårsfirandet. Festligheterna inkluderar fyrverkerier och drakdanser. Draken är god i Kina, tillhör vattenelementet och står för vishet, fred och harmoni.

När man har tagit hand om odjuret ute på gator och torg samlas hela familjen i hemmen för att festa på läckerheter och äta dumplings, klimpar, som förknippas med rikedom och förmögenhet eftersom de liknar forntida guld- och silvertackor. Fönster och dörrar är täckta med klippta versrader ur rött papper och man ger varandra pengar i röda kuvert (hongbao).

Måtte draken och råttan snart besegra Nian!

Kersti Wistrand

Källa: https://sv.shenyun.com/blog/view/article/e/K9bnb1KB1Ns/en-guide-till-traditionella-kinesiska-festivaler

Inlägget Kinesiska nyåret 2020 – råttans år dök först upp på Humanism & Kunskap.

Just nu visar SVT två sevärda dokumentärer om ettbarnspolitiken i Kina och följderna därav i dagens samhälle. Passa på att se ”Ettbarnslandet” och ”De överblivna”.

TEXT: KERSTI WISTRAND

1949 uppgick Kinas befolkning till närmare en halv miljard invånare. Mao Zedong såg folkmängden som en tillgång och under hans första tid vid makten ökade folkmängden till en miljard. I en tidigare artikel visades att familjeplanering med aborter och steriliseringar började genomföras under västerländsk ledning efter president Nixon och hans utrikesminister Kissingers besök i landet 1972. Pengar skänktes från amerikanska fonder samt från FN:s befolkningsfond. LÄNK 

För att bromsa landets befolkningstillväxt infördes 1979 den s.k. ettbarnspolitiken, som var en form av lagstadgad familjeplanering. Ettbarnspolitiken såg lite olika ut på landsbygden och i städerna. På landsbygden där arbetskraft behövdes kunde fler än ett barn vara tillåtet efter ansökan medan det var absolut förbjudet att i stadsregionerna ha mer än ett barn. Detta system upphörde 2015 och ersattes med tvåbarnssystemet.

SVT visar just nu den kinesisk-amerikanska filmaren Nanfu Wangs ”Ettbarnslandet”, som kan ses t.o.m. 18 april: LÄNK

Nanfu Wang är själv född i Kina 1985 och därmed uppvuxen i ett samhälle där man bedrev stark proganda för och upprätthöll den ettbarnspolitik som kom att vara i 35 år. Det var förbjudet att kontrollera barnets kön i förväg. ”Nan” betyder man och ”Fu” betyder bjälke, pelare. Föräldrarna hade hoppats på en pojke som skulle bära upp familjen, men så blev det inte men ändå fick hon detta namn. Man hoppades att hon trots allt skulle bli stark som en man. Föräldrarna kunde ha satt ut henne i en bambukorg på gatan, men valde att behålla henne trots att hon var en flicka.

Nanfu Wangs prisbelönta film från 2019 bryter tio års tystnad runt ettbarnssystemet och avslöjar den fruktansvärda och tragiska sanning som blev följden av detta stora sociala experiment. Filmen har redan fått flera prisbelöningar.

Upptakten på filmen visar taktfasta militärparader, militärflyguppvisningar och spetsiga bajonetter mot en blå himmel varvade med foton på fullgångna vackra, men aborterade  människofoster. Kontrasten är stor mellan lydnaden-disciplinen i det kommunistiska Kina och det nyskapade sköra livet hos det barn vars föräldrar alstrat det i hopp och drömmar för dess framtid, men som tvingats abortera eftersom de redan fött ett barn.

Under 1979 – 1915 tvångsaborterades flera hundra miljoner foster eller sattes ut på gatan som nyfödda spädbarn, i synnerhet om de var flickor. De som lydde lagen om ettbarnspolitik fick fördelar i form av t.ex. ekonomisk belöning eller utbildning medan de som spjärnade emot bestraffades, bl.a. genom att deras hus vandaliserades och slogs i spillror. Skyltar sattes upp på alla husen. Dessa signalerade hur pass lydiga familjerna var mot kommunistpartiets ideologi.

Nanfy Wang som nu i vuxen ålder är bosatt i USA, reser till sitt föräldrahem, intervjuar sin mor, sina släktingar och äldre vänner, byns områdeschef som måste verkställa lagen och barnmorskor som var med och utförde aborter och steriliseringar under denna tid. Resultatet blir till en film med en mycket skräckfylld och obehaglig historik i ord och bild. Alla intervjuade säger: ”Det var order uppifrån. Jag var tvungen att utföra den och handla på det här sättet. Vi ville inte göra det, men lagen påbjöd det!”  Propaganda, långvarig indoktrinering och bestraffningar/belöningar låg bakom. I det kinesiska samhället gällde inte individen utan det ”allmännas bästa”. Kollektivet gick före och individen skulle anpassa sig. Ett annat slagord var: ”Partiet har aldrig fel”! Individens personlighet, mänsklighet och samvete nöttes bort. Partiets order var det enda rätta.

Barnmorskor tvingades abortera foster som var 8–9 månader gamla och som levde då de kom ut. Kvinnorna grät och skrek. Somliga blev mentalsjuka medan barnmorskorna fick första-maj-utmärkelser och medaljer som framstående medarbetare samt applåder offentligt för sina gärningar. Det var ett krig mot det egna folket. Två barnmorskor intervjuas. De blev båda nationens hjältar. Medan den ena är stolt och tuff i sitt framträdande, är den andra skuldtyngd och ångerfylld och gottgör sina gärningar genom att idag hjälpa barnlösa par att få barn genom traditionell kinesisk örtmedicin.

En nutida konstnär, Wang Peng, intervjuas. Han gör stora konstverk i rött med maoistiska texter som bakgrund till målade foster. Han berättar hur han under denna 35-årsperiod som ettbarnspolitiken tillämpades, kunde finna döda nyfödda eller aborterade spädbarn i avskrädeshögar. Han såg deras skönhet och sörjde, men kunde inget annat göra än att protestera genom att dokumentera genom sin konst.

I ett avsnitt av filmen får vi se de äldre männens syn och attityd mot barnbarn som är döttrar. Dessa är av lågt värde. De blir ju bortgifta och lämnar sin släkt. Nej, de är inte mycket värda. ”Vi vill ha söner”, säger de och stöter bort alla barnbarn som är döttrar. ”Om man inte får några söner är det slut med familjen!”

Många nyfödda flickebarn sattes alltså ut på gatan för att någon barnlös skulle förbarma sig över dem och vilja ta hand om dem. Ofta stod korgen med barnet där både en och två dagar tills barnet var dött. Men det fanns också människohandlare som i smyg plockade till sig barnen och lämnade dem till speciella barnhem mot ekonomisk ersättning, något som bestraffades om myndigheterna kom på dem. Från dessa barnhem bortadopterades sedan många barn till USA och Europa – utan att de nya föräldrarna visste något om deras bakgrund.

De överblivna

Ytterligare en SVT-film som belyser liknande ämne visas fram till mars i år. Det gäller den israeliska dokumentären ”De överblivna” från 2017. Kvinnounderskottet är idag gigantiskt i Kina. Pressen att gifta sig ung har alltid varit stor för kvinnorna. Föräldrarna har alltid varit med och bedömt och sagt sitt.  Så också idag. Äktenskapsmarknader i parker där mödrarna marknadsför sina söner visas upp.

Men hur går det för de unga kvinnor som inte finner sig i systemet utan vill få en make som de känner kärlek till och sympati med? Som vill välja själva? Allt fler tänker i västerländska termer, vill göra yrkeskarriär och själva välja make. De riskerar att pekas ut som ”sheng nu” – överblivna kvinnor. Dokumentären följer tre sådana kvinnor och deras öde. Vi får komma dem och deras föräldrar nära in på livet, höra föräldrarnas inställning och tjat på döttrarna. Se tårar och vrede. En av de överblivna gifter sig och får barn medan en annan bryter upp för studier i Paris.

En mycket sevärd film som ger förståelse för kvinnorollen i dagens kinesiska samhälle. LÄNK 

Kersti Wistrand

Tagged:

Inlägget Enbarnslandet dök först upp på Humanism & Kunskap.

Låtskrivaren och kompositören Diane Warren. Foto: Joe Mabel. Wikimedia) samt operasångerskan Anna Netrebko. Foto: Manfred Werner, Wikimedia)

Polarpriset instiftades av Stig ”Stickan” Andersson och delades för första gången ut 1992. Årets Polarpris inom populärmusik tilldelas amerikanska låtskrivaren Diane Warren. Det klassiska priset går till den rysk-österrikiska operasångerskan Anna Netrebko.

TEXT: KERSTI WISTRAND

En enhällig prisnämnd har valt de två polarpristagarna Diane Warren (född 1956) och Anna Netrebko (född 1971) som båda anses vara inom toppskiktet för sina områden. Det är särskilt glädjande att två kvinnor har valts i år och det är mycket viktigt att även låtskrivare uppmärksammas eftersom nästan ingen vet vem som skrivit och producerat många av de låtar vi lyssnar till.

Så här lyder motiveringen:

Låtskrivaren Darren Warren: ”Polar Music Prize 2020 tilldelas den amerikanska låtskrivaren Diane Warren, en mästare på att skriva för den mänskliga rösten. Hennes poplåtar förkroppsligar den ovanliga kombinationen att vara lättlyssnade och samtidigt tillräckligt komplexa för att höras hundratals gånger och fortfarande säga något till lyssnaren. Diane Warren är den regerande drottningen över amerikansk populärmusik. Genom att skriva för artister som Céline Dion, Cher, Aerosmith, Whitney Houston, Beyoncé och Lady Gaga samt att få elva Oscarsnomineringar för sina låtar till hollywoodfilmer, har hon fullbordat konsten att göra powerballader. Diane Warren äger själv alla låtar och driver sitt eget musikförlag, Realsongs, som blivit ett av de mest framgångsrika i världen. Att som sångare få en Diane Warren-sång är en gåva.”

Operasångerskan Anna Netrebko: ”Polar Music Prize 2020 går till den ryska operasopranen Anna Netrebko. Uttrycket ”star quality” har en djupare innebörd i operavärlden. Att vara en virtuos sångare är inte nog. Som konstform handlar opera också om att fånga publikens uppmärksamhet. Ingen under modern tid gör detta bättre än operadivan Anna Netrebko. Som en recensent uttryckte det så personifierar hon ordet ”extra”. Med sin fantastiska röst och självlysande karisma är hon en större-än-livet-sångare som håller klassikerna vid liv, säljer slut på varje föreställning och fångar uppmärksamheten även hos en publik som är ovan vid opera. Anna Netrebko öppnar dörrar. Hon var den första klassiska musikern som togs upp i Time Magazines lista över ”Top 100 Most Influential People”. När Anna Netrebko uppträder är det omöjligt att vända bort blicken.”

Anna Netrebko föddes 1971 i Krasnodar i Ryssland, men är sedan 2006 bosatt i Salzburg och Wien. Hon beskrivs som mycket passionerad och temperamentsfull, något hon säger sig ha fått med sig från kosackerna som lever i Krasnodar. Debuten ägde rum 1994 på Marinskijteatern i Sankt Petersburg där hon sjöng i Mozarts Figaros bröllop. Det internationella genombrottet ägde rum på Festspelen i Salzburg 2002. Sedan dess har hon sjungit på de flesta av västvärldens stora operascener.

Här kan du lyssna till Anna Netrebko när hon sjunger ”Song to the Moon”:

Priserna, en miljon kronor vardera, delas ut på Grand Hotell i Stockholm den 9 juni 2020.

Kersti Wistrand

Inlägget Polarpriset 2020 dök först upp på Humanism & Kunskap.

C.M. Bellman målad av Per Krafft, 1789. Wikipedia.

Då vi hör Carl Michael Bellmans namn nämnas tänker vi i första hand inte på honom som författare av kristen poesi. Litteraturvetaren fil. dr. Jennie Nell och vissångaren Karl Håkan Essmar visade emellertid åhörarna i Swedenborgs Forum ytterligare en sida av vår store mångsidige poet.

TEXT OCH FOTO: KERSTI WISTRAND

Vacker ljus naturlyrik som ”Fjäril vingad syns på Haga” och ”Solen lyser blank och trind”. Dryckesvisor där vinguden Bacchus och andra mytologiska gestalter ofta uppträder i herdeidyller tillsammans med prostituerade Ulla Winblad. Den sinnliga kärleken och döden. Parodier på präster och annat folk. De gammaltestamentliga männen och patriarkerna neddragna till lägre nivå som t.ex. i ”Joakim uti Babylon” och ”Gubben Noa” från 1767. Det höga blandat med det låga i utbroderade musikaliska drillar. Det är så vi mestadels känner till Carl Michael Bellman, kontrasternas poet. Men hur kommer då religiösa dikter och psalmer in i sammanhanget?

Jennie Nell. Foto: K. Wistrand

Carl Michel Bellman (1740 – 95) kom från en s.k. bättre familj i mellanskiktet, men slösade tidigt bort sina pengar och blev beroende av kung Gustav III:s gunster. Föräldrarna var religiösa och omhuldade pietismen och på moderns sida fanns flera präster. Som ung fick Bellman en omfattande utbildning inom humaniora och teologi. Troligen var avsikten att han skulle bli präst. Till hans säregna begåvning hörde att han talade minst sex språk flytande. Av de nästan 3 000 verk som C. M. Bellman skrivit finns flera hundra kristet religiösa, men detta är emellertid en ganska okänd sida av hans författarskap även om Lars Lönnroth skrivit om det och Sven Thorén framlagt en doktorsavhandling 1986 (Zions tempel), berättar litteraturvetaren fil.dr. Jennie Nell. Speciellt skrev Bellman många psalmer i sin ungdom efter det att han vid femton års ålder började översätta tysk och fransk andaktslitteratur.

Bellmanstrubaduren Carl Håkan Essmar. Foto: K. Wistrand

En av Bellmans psalmer som kom med i den dåtida svenska provpsalmboken, berättar Jennie Nell, var ”Fader, omsorg haf om mig”. Så får vi höra den sjungas kraftfullt och välklingande av barytonsångaren Carl Håkan Essmar som ackompanjerar sig själv på en cister, en kopia av Bellmans eget instrument:

”Fader, omsorg haf om mig,
Hjelp mig i min jämmer,
Jesu omsorg wise sig,
När mig sorgen klämmer,
Sörj för mig i allan tid.
Jag ju dig tillhörer.
Skänk för mig din ljufwa frid,
Som all oro störer.”

I efterföljande sex strofer varieras sedan omsorgen om Guds barn i alla skeden i människans liv ända in i döden. Texten vittnar om innerlighet och förtröstan. Motivet ”Guds blod utgivet för våra synder” saknas helt. I övrigt ses Gud på pietistiskt vis som den store, trygge människofadern. Vi är mer eller mindre syndfulla, men livets väg går från mörker till ljus. Psalmen ströks ur 1819 års psalmbok.

Under 1700-talet sjöngs psalmerna ofta långsamt Orglarna var ofta i ett bedrövligt skick, ostämda och trasiga och det var inte ens säkert att klockaren sjöng rent. Psalmerna färgades av individuella sångares utsmyckningar. Ibland förekom t.o.m. inlagda brumljud.

Bellman skrev både psalmdikter och betraktelsedikter. 1758–63 skrev han betraktelser över passionsdramat och Kristi korsfästelse. Hans ambitioner var att alla hans kristna dikter och psalmer skulle användas i rikets kyrkor, men trots Gustav III:s stöd satte prästeståndet stopp för detta. Bellman var visserligen traditionalist, men även rebell och detta senare tilltalade inte prästerna. Troligen var de tämligen ovetande om att detta sätt att parodiera var vanligt och helt acceptabelt nere på kontinenten.

Under 1700-talet framförde Bellman oftast sina sånger i salonger, dvs. hemma hos bättre bemedlade familjer. Här nedan sjunger Carl Håkan Essmer ”Träd fram du nattens gud…” i en mer nutida salong.

Ett tack till Susanna Åkerman som gång på gång lyckas ordna så fina kulturföreläsningar i Swedenborgs Forum! Och ett stort varmt tack även till Jennie Nell och Carl Håkan Essmar för ett framträdande som värmde i själen!

Kersti Wistrand

Inlägget Evangelium och epistlar. Andlig diktning och bibelparodi i Carl Michael Bellmans författarskap dök först upp på Humanism & Kunskap.

I Turkiet faller domar mot oskyldiga men terrorstämplade människorättsaktivister. De länder som det är farligast att arbeta i för journalister är Syrien och Mexico enligt Reportrar utan gränser.

TEXT: KERSTI WISTRAND
FOTO: Skärmdumpar från SVT1 Morgonstudion

I dagarna väntas i Turkiet en dom fällas över elva terrorstämplade människorättsaktivister, som kallas Istanbul ”eleven”. Alla är akademiker och greps under en konferens.den 5 juli 2017 då de skulle lära sig om digital säkerhet. De anklagas i svepande ordalag för att ha deltagit i ett hemligt möte för att planera någon slags samhällsomstörtning och terrorbrott i Turkiet.

Bland de anklagade finns två chefer för turkiska Amnesty International och den svenske IT-konsulten Ali Ghavari. Denne skulle utbilda i digital säkerhet och hade en lingvistisk karta över östra och sydöstra Turkiet med sig. Ghavari släpptes från turkiskt fängelse senare under 2017 efter massiv påverkan från den svenska regeringens sida medan flera av de övriga fick sitta fortsatt fängslade. Några blev så småningom efter fjorton månader frigivna mot borgen, däribland Amnestychefen Taner Kilic . Åklagaren yrkar på långa fängelsestraff på upp till femton års fängelse för hela gruppen.

Ända sedan det misslyckade kuppförsöket mot landets president Erdogan 2016 har misstänksamhet mot Väst och åtstramningar av yttrandefriheten ägt rum. Fallet är uppmärksammat runt om i världen och på många håll anser man att det handlar om påhitt och en politiskt styrd rättegång för att strypa åt och bestraffa civilsamhället i landet. Turkiet har inte en oberoende fungerande rättssäkerhet och rättvisan inom landet är oberäkneligt och präglas av stor orättvisa.

Organisationen Reportrar utan gränsers årliga rapport för 2019

I mitten av december 2019 gav Erik Halkjaer, ordförande i Reportrar utan gränser i Sverige, den årliga rapporten om läget för världens journalister. Han meddelade att antalet dödade journalister i väpnade konflikter har minskat och därför var årets antal 49 dödade, lägre än på tio år. Lokala journalister i t.ex. Syrien, Jemen och Afghanistan har helt enkelt tvingats sluta att rapportera. De har tvingats byta yrken, flytt eller fängslats. Andra länder drar sig även för att skicka sina utrikeskorrespondenter till dessa områden. De journalister som dödats har befunnit sig i länder där det inte pågår krig, t.ex. i Latinamerika.

Allt fler journalister fängslas. Det rör sig om 389 under 2019. Ofta är det lokala reportrar i Syrien och Jemen vilka kidnappats och tagits som gisslan av beväpnade grupper. Bl.a. sitter fem utländska utrikeskorrespondenter som gisslan i Syrien.

Ett annat sätt att stoppa journalister ser vi i Turkiet där man fängslat många och hela tiden skjuter upp rättegångarna. I Kina har man under 2019 låst in 120 journalister och bloggare som inte får granska regimen. Flera av dem är uigurer, ett muslimskt minoritetsfolk som förföljs i Kina. Mottagaren av 2019 års Sacharovpris sitter t.ex. i fängelse. I Saudi-Arabien sitter ett trettiotal i fängelse eftersom de kritiserat kungahuset. Egypten är också ett land där fängslande bara under de senaste veckorna under 2019 har ökat kraftigt. Det gäller t.ex. journalister som rapporterar om demonstranterna och deras åsikter.

De länder som är farligast att arbeta i idag är Mexiko och Syrien. Latinamerika är på framåtmarsch. Där dödas just nu lika många journalister som i hela Mellanöstern. Det pågår oerhört mycket riktat våld mot dem. Deras uppgift att granska makten och även följa penningströmmarna ligger bakom. Journalisterna hamnar ofta i affärer där korrupta politiker och kriminella grupper och näringslivet samarbetar. Malta är ju f.ö. ett känt exempel på detta. Där ledde mordet på en kvinnlig journalist för två år sedan till en regeringskris nyligen. Hon hade grävt fram en sådan samverkan där svarta pengar flyttades.

Hur kan vi då göra för att hjälpa dessa reportrar?

– Väldigt ofta tar svensk massmedia upp journalisternas rapporter om vad som händer i världen, men det är väldigt viktigt att samtidigt belysa deras situation och under vilka omständigheter de levererar sin information. Reportrar utan gränser arbetar dagligen med att försöka få ut fängslade journalister och lyckas även ibland tack vare kampanjer.

Mordet och styckandet av Jamal Khashoggi inne på Saudiarabiens konsulat i Turkiet har t.ex. inte lett till några större sanktioner utan man fortsätter att handla med Saudiarabien och vi fortsätter även att handla med Kina. Avrättningarna får liksom inga konsekvenser och då blir det också svårt för oss att göra oss hörda även om vi blir insläppta, menar Erik Halkjaer

Kersti Wistrand

Inlägget Yttrandefriheten i Turkiet och övriga världen dök först upp på Humanism & Kunskap.

Den 24 februari firar alla Sverigefinnar sin egen dag, som instiftades av Svenska Akademien 2011. Sverigefinnarna är Sveriges största nationella minoritetsgrupp omfattande cirka 700 000 personer.

TEXT: KERSTI WISTRAND
FOTO: Skärmpdump SVT morgonstudion

Den 24 februari har angetts som Sverigefinnarnas dag i Svenska Akademiens almanacka från och med 2011–12. Detta har skett på sverigefinskt initiativ. Denna dag 1796 föddes nämligen den finländske folklivsforskaren Carl Axel Gottlund. Denne hade under 1800-talet bl.a. samlat in så kallade fornsånger bland svedjefinnarna i Värmland. Dagen uppmärksammas och firas bland Sverigefinnar runt om i vårt land.

Den nationella minoritetsgruppen Sverigefinnar uppskattas till drygt 700 000 personer. Sverigefinne är den som har finska rötter men bor i Sverige. De flesta har påbrå i tre generationer eller mer. Begreppet ”Sverigefinne” är tämligen nytt och omfattar ett folk med två kulturer och två språk. Man har eller har haft finska som modersmål. Varje individ bestämmer själv om hen vill räkna sig som sverigefinne.

Dessutom bor några hundra tusen Sverigefinnar i Finland. De är uppvuxna i Sverige men har flyttat tillbaka till sitt ursprungsland. Man måste skilja dessa från finlandssvensken, som är en finländare som har svenska som modersmål.

66 kommuner ingår i det sverigefinska förvaltningsområdet. Man har rätt att få myndighets-information på svenska om man tillhör denna språkgrupp. I Köpings kommun ingår t.ex. ett finskt förvaltningsområde med rättigheter till finsktalande åldringsvård. Rätten till sitt finska språk är även viktig i hemspråksundervisningen i skolor över hela landet. Europarådet har f.ö. gett stor kritik till Sverige hur man har hanterat de finska språken inom skola och äldrevård.

Till Sverigefinnarna hör bl.a. flyktingar från det ryska styrets införande 1809, krigsbarn och arbetskraftsinvandrare och deras barn och barnbarn. Av de 80 000 krigsbarn som kom till Sverige stannade 7 000 för alltid. De allra flesta som kallas Sverigefinnar är barn och barnbarn till de hundratusentals finländare som kom som arbetskraftsinvandring till industrin under 1950, -60- och 70-talen då den svenska arbetskraften inte räckte till. Det fanns då gott om bostäder och de flesta hamnade i Stockholms- och Göteborgs- och Västeråstrakterna.

De första finnarna kom till Sverige för mycket länge sedan genom invandringen i norra Sverige över Torneälven och via Bottenhavet/Bottenviken, men historien är dokumenterad sedan 1100-talet då Finland införlivades i konungariket Sverige och blev en del av Sverige fram till 1809 då Sverige förlorade Finland i kriget mot Ryssland. Under hela denna period rörde vi oss mellan varandras länder.

Hertig Karl bjöd under 1500-talet in de s.k. svedjefinnarna till Värmland, Norrland, Dalarna och Bergslagen för att arbeta i skogarna och gruvorna. Än idag kallas dessa trakter finnskogar och finnmarker. Om detta har jag skrivit i en tidigare artikelserie: LÄNK

Kersti Wistrand

Källor: Minoritet.se samt SVT Play

Inlägget 24 februari – Sverigefinnarnas dag dök först upp på Humanism & Kunskap.

Stadshagens idrottsplats i Stockholm under kokslovet 1941. Foto från Stockholms stadsarkiv SE/SSA/1200/Idrottsförvaltningen/K LB SSA 1200 01-104

Mellan vecka 9 – 12 infaller sportlovet för Sveriges alla skolelever. Just denna vecka har alla i Stockholmsområdet lov. Från början hette det kokslovet och instiftades 1940, för 80 år sedan. Här kan du läsa hur ungdomarna i huvudstaden kunde använda sina lovdagar på den tiden.

TEXT: KERSTI WISTRAND
Foton från Stockholms stadsarkiv

Vintrarna i Sverige var stränga och snörika under 40-talet. Under andra världskriget gällde det att dra åt svångremmen och spara så mycket som möjligt. Ett kupongsystem, s.k. ransoneringskort, delades ut till alla hushåll. Ett visst antal kuponger för varje vara som man fick lösa in och köpa för i speceriaffären. Hemmafruarna knackade på hos varandra: ”Kan jag få byta några sockerkuponger mot en kaffekupong?”

Det var stor brist på många varor. Under de hårda vintrarna gällde det att spara på bränsle. I städerna eldades det oftast med koks, en form av kol. Politikerna började fundera och kom fram till att man skulle kunna stänga skolorna en vecka när det var som kallast. Sagt och gjort: 1940 infördes kokslovet och alla barn fick ledigt. Vad skulle de göra? Jo, det var ju som upplagt för vintersporter.

I Stockholms parker anlades skridskobanor och skidspår. De åkte kälke och skridskor och kastade snöboll. Sommartid klättrade de i träden, lekte kurragömma, sköt med slangbella och cyklade. Anställda ordningsvakter antecknade noggrant alla förseelser. I bevarade rapporter ser man att det var mest pojkar som utmärkt sig.

Så här beskrev en ordningsvakt sina sysslor 1941:

– Att vid kälkbackarna och skidbackarna i parken hålla ordning på barnen så att ej någon olycka sker, samt att träd och buskar inte förstörs. Plockat undan tomma gengaspåsar och wellpappkartonger i parkerna.

Gissningsvis använde barnen pappkartongerna som kälkar.

Stadshagens idrottsplats: bandyinstruktion lovveckan 21–26 februari 1944. Foto: Studio Gullers. Sthlms stadsarkiv. SE/SSA/1200/idrottsförvaltningen/K 1 LB SSA 1200 01 087

Kokslovet blev kvar när ransoneringen tog slut, men bytte så småningom namn till sportlov och finns alltså kvar än idag.

När folkskolan infördes 1842 behövdes barnen och ungdomar i arbete hemmavid. Under sommaren behövde de hjälpa till i jordbruket och därför infördes sommarloven. När jordbrukssamhället förändrades fanns sommarlovet ändå kvar. Höstlovet var också ett arbetslov från början. Då fick ungdomarna hjälpa till med skörden. Ofta var det dags för potatisen att tas upp i södra Sverige och lovet kallades därför ”potatislov”.

Kersti Wistrand

Källa stockholmskallan.stockholm.se

Inlägget Kokslovet fyller 80 år dök först upp på Humanism & Kunskap.

”The Pharmacist” är en dokumentär som handlar om apotekaren Dan Schneider i Louisiana i USA och hur denne till slut lyckades fälla ett stort amerikanskt läkemedelsföretag efter 20 års kamp. Videon som distribueras av Netflix är till stor del filmad av Schneider själv.

TEXT: KERSTI WISTRAND

Just nu äger många drogrelaterade mord på unga män rum i Sverige. På samma vis blev den amerikanske apotekaren Dan Schneiders 22-årige son plötsligt ihjälskjuten i sin pick-up och detta inträffade redan i april 1999. Dödsbeskedet påverkade speciellt fadern hårt. Han börjar först undersöka vem som hade mördat sonen och blir som besatt av detta samt av att kartlägga orsakerna bakom de droger som florerar i hans närmiljö. Schneiders arbete blev ett viktigt startskott för att kartlägga opioidkrisen i USA där Big Pharma försöker få människor beroende av smärtstillande medel.

Sonen mördades då han köpte crack i en ruffig förort. Polisernas inställning var att ungdomarna fick vad de förtjänade, men Dan Schneider beslöt att gå till grunden med problemet och få fast mördaren eftersom polisen inte gick vidare med fallet. Han ville ha upprättelse för sin son som han inte visste var drogberoende. I början av dokumentären får man följa faderns desperata agerande och även ta del av hur det påverkar hela familjen.

Schneider slår upp telefonkatalogen och börjar ringa runt till grannar i området. Alla samtalen spelas in och etiketteras. En belöning på 10 000 dollar utfästes och hans fru och dotter går runt och knackar dörr och finner en femtonåring samt en kvinna som säger sig ha sett mordet. Efter ett års övertalande får han kvinnan att våga ställa upp och utpeka mördaren i en rättegång.

Apotekare Schneider har under en tid lagt märke till att många till synes helt friska ungdomar kommit in på apoteket med recept och köpt det starkt smärtstillande och narkotikaklassade medlet OxiContin som är en opioid och visar sig säljas på gatan. Hans efterforskningar visar att det är en barnläkare som nattetid skriver ut recepten med hjälp av sin läkarlicens. Detta tillvägagångssätt är inte så känt i slutet av 90-talet.

I sin kamp att reda ut både mordet på sonen och den växande problematiken med opioidberoende och kriminalitet i samband med det, försöker apotekaren få FBI och undersökande organisationer att ta detta på allvar. Han har spelat in sina samtal med FBI etc. och redovisar detta i dokumentären. Hela tiden växlar han upp och medvetandegör sin omgivning, vilket blir startskottet till att försöka ställa amerikanska läkemedelsbolag inför rätta. Argumentet är att de har satt som praxis att skapa läkemedelsberoende medborgare som egentligen inte behöver preparaten.

Resultatet blir att det stora läkemedelsföretag som stod för just detta smärtstillande medel, OxiContin, går i konkurs under 2019. Kampen har då pågått i tjugo år och tagit 100 000-tals liv i USA.

– Det finns 400 000 amerikanska familjer som hamnat i samma situation som jag och min familj, säger Dan Schneider. Receptutskrivningen av narkotikaklassade preparat skrivs fortfarande ut, men inte lika mycket som tidigare. Framför allt finns nu en lag där dessa läkare förlorar sin licens. Det är bra, men vad har hänt med alla dem som blivit beroende? Jo, de dör förr eller senare av sitt missbruk. De klarar inte av att sluta. Vi måste fokusera på att sprida kunskapen om allt detta i samhället, framför allt i skolundervisningen. Nu efter den fällande domen mot läkemedelsföretaget lyssnar folk, även politikerna, mer på mig.

Här kan du se en kort presentation av dokumentären, som hade premiär den 5 februari. Den är uppdelad på fyra avsnitt och kan streamas på Netflix

Här kan du läsa en artikel om hur två lokala apotek i West Virginia under tio år har skrivit ut över 20 miljoner narkotikapiller och gjort 70–80 % i gruvstaden Williamson beroende av narkotika LÄNK
De arbetslösa gruvarbetarna blir lätt beroende av dessa piller som de tar mot sina depressioner. Jag har tidigare beskrivit detta i artikeln ”Hillbillyfenomenet – vit amerikansk arbetarkultur i kris” LÄNK

Kersti Wistrand

Inlägget Apotekaren som fällde ett läkemedelsföretag dök först upp på Humanism & Kunskap.

Foto: jkopka. Pixabay.com

Idag den 4 mars firar vi bananens dag. Kersti Wistrand följer upp en kod på bananskalen och hamnar i Ecuador.

TEXT: KERSTI WISTRAND

1909 kom de första bananerna, ”Jamaica-bananerna”, till Sverige via Göteborgs hamn. Norrmanen Carl ”Banankungen” Mathiesen låg bakom. Tyvärr var den första lasten svartfrusen, men sedan lärde man sig hur den skulle behandlas på bästa sätt för att klara färden över Atlanten. Den 4 mars grundade Mathiesen just detta år aktiebolaget ”The Banana Company AB” och nu har bananen fått sin egen dag just detta datum.

Genomsnittssvensken äter nu hundra bananer per år. Ja, varför inte köpa några stycken till mellanmål? Jag går in i Mariahallen, min livsmedelsbutik, och där ligger de och lyser i stora högar. Jag står en stund och njuter av anblicken och lägger därvid märke till de små etiketterna på de granna frukterna: ”Dole organic 31 684” och börjar fundera på vad detta står för.

Bananerna är ekologiska så ”Organic” (eller bio-organic) betyder just detta, men ”Dole 31684”? Var inte det multinationella frukt- och grönsaksföretaget Dole Food Company något som väckte uppmärksamhet för cirka tio år sedan? En svensk filmare hade gjort en dokumentärfilm om hur tio tusen bananodlare i Nicaraguya drev en rättsprocess mot sin arbetsgivare Dole som använde det förbjudna växtgiftet DBCP vilket bl.a. gjorde männen sterila. De vann slutligen och Dole fick betala ett jätteskadestånd. Frukt- och grönsaksföretaget försökte förgäves förbjuda och tysta ned filmen. Jo, nu minns jag …Men dessa bananer är alltså ekologiska?  Jag beslutar mig för att gå hem och undersöka saken vidare.

Väl hemma börjar jag googla och döm om min förvåning när en trevlig hemsida med en glatt leende bananfarmare från Ecuador dyker upp och jag i det närmaste blir inbjuden till den varmt välkomnande farm varifrån bananerna framför mig kommer LÄNK ! Jag börjar läsa och kliver rakt in i en annan värld än min egen:

 Fotocollage: K.Wistrand

–Hej, dina bananer har vuxit på Doles GlobalGAP -certifierade farm El Chorrón i Ecuador.

GlobalGAP finns numera över hela världen och innebär att odlarnas fokus ligger på naturskydd och biologisk mångfald. Siktet är ekologiskt inriktat. Kemiska bekämpningsmedel är borttagna och man värnar om arbetarnas hälsa.

Jag kommer snabbt in i den spännande texten på hemsidan och kan genom att klicka vandra runt i farmen efter en karta och se små videos om arbeten med sådd och skörd och förpackningar av bananerna: LÄNK Jag får på så sätt veta lite hur de 53 arbetarna har det. Kvalitetsfrukter behöver utrymme och plantagen täcker mer än 0,4 kvadratkilometer eller 53 fotbollsplaner. Ecuador som ligger mellan Colombia och Peru har ett mycket varierande landskap från höglänta berg, vulkaner, regnskog till lågt liggande slätter vid kusten. Klimatet är tropiskt och man får se det väderförhållande som råder precis i den stund man läser hemsidan. Man får också veta att Ecuador, som fått sitt namn genom att det genomkorsas av ekvatorn, är världens största bananproducent med fem miljoner ton per år. Landet står för 30 % av den globala bananexporten.

Kritiken mot konventionella bananplantage

Avigsidorna för plantagearbetarna på de stora konventionella bananodlingarna där miljögifter används är stora. I följande video som rapporterar om förhållandena i ett annat bananföretag i Ecuador rapporteras om talrika förgiftningar hos män i 40-årsåldern: leverskador, impotens, sterilitet, stora synnedsättningar och dövhet. Möjligheten att klara sig ekonomiskt om man har egna odlingar är mycket begränsad. Kostnaden för banankartonger och gödningsämnen m.m. gör att en låda fylld med bananer ger ägaren mindre än en dollar i behållning. Därför tvingas bananodlarna arbeta under de multinationella företagen med sin hälsa som pant. Se videon ”The real price of the bananas” här: LÄNK 

Välj ekologiska bananer!

Vinsterna är många genom att välja ekologiska bananer: produktionen kontrolleras av certifieringsföretag, den biologiska mångfalden bibehålls, vattendragen blir renare, bananarbetarnas hälsa bibehålls och de får organisera sig fackligt samt barnarbeten förbjuds.

Kersti Wistrand

Not: 1. https://sv.wikipedia.org/wiki/Bananas!*

Inlägget Bananens dag 4 mars: välj ekologiskt! dök först upp på Humanism & Kunskap.

Foto: Mohamed Hassan, Pixabay.com

Coronahysteri i alla ära men coronainfluensans följder för vården kan inte nog poängteras. En hel del planerade operationer skjuts nu på framtiden. Intensivvårdsplatserna är starkt begränsade. Personalen riskerar att slås ut på grund av överbelastning om inte samhällsmedborgarna tar sitt ansvar på individuell nivå.

TEXT: KERSTI WISTRAND

Masshysterin i samhället, delvis uppblåst av media, är till skada genom den oro och de samhällskonsekvenser den skapar, det håller jag med om. Tids nog sitter vi där med ett facit i handen men inte ännu. Ingen kunde på förhand känna till coronavirusets egenskaper och effekter på individer och samhälle, men ett är säkert: vår duktiga vårdpersonal som kämpar dag och natt måste skyddas. Här några påminnande siffror från Stockholmsområdet:

8 mars: 20 anställda vid St Görans sjukhus satta i karantän.  8 mars: coronasmittad till Danderyds sjukhus -15 tagna ur tjänst. 10 mars: 70 medarbetare på SÖS var i kontakt med smittad patient som kommit in på akuten. Detta visar att personalen måste skyddas.

Coronainfluensan har pågått på olika håll i världen under cirka tre månader. Viruset och dess egenskaper och verkan framträder nu mer och mer från att från början ha varit okända. Medicinsk statistik börjar nu offentliggöras för allmänheten. Den visar att barn ofta klarar sig helt från smittan. Ungdomar utan underliggande sjukdomar får i allmänhet en lindrig form som går över på några dagar, ibland att likna vid en vanlig förkylning. Vuxna under pensionsåldern verkar mestadels få symtom på sin höjd liknande den vanliga säsongsinfluensan, medan problemen med sjukhuskrävande vård tycks stiga brant för de äldre befolkningsgrupperna med underliggande sjukdomar, något som inte borde förvåna med den erfarenhet vi har av tidigare influensor.

Varför inte på en gång genast ha bett oss gamlingar att isolera oss, kan man undra? Man har ju statistik över de tidigare säsongsinfluensornas framfart, där ca 50 % av alla över 65 år vaccinerat sig. Nu när vaccinationer inte finns att tillgå borde väl Folkhälsomyndigheten långt tidigare insett att denna åldersgrupp skulle vara den mest vårdnadskrävande och samtidigt den lättaste att få att stanna i hemmen?  Men nu är det som det är.

Samhällsåtgärderna är lika mycket till för att skydda vårdpersonalen – minst lika mycket som för att skydda de allvarligt insjuknade i coronainfluensan, något som man bara för någon vecka sedan inte talade lika mycket om. Slås sjukvårdspersonal ut drabbas även alla andra som behöver resurskrävande vård för sina sjukdomar.

Storbritanniens och Sveriges situation och åtgärdsprogram liknar varandra. Virusforskaren professor Cecilia Söderberg-Nauclér framträdde i TV 4:s Nyhetsmorgon den 18 mars, LÄNK Hon var en av dem som tidigt varnade Folkhälsomyndigheten för att göra för lite då det gällde den äldre åldersgruppen och redogjorde för forskning och statistik byggande på iakttagelser av 245 brittiska forskare och läkare och som presenterats av Imperial College, London den 16 mars LÄNK:
Tabell publicerad av Imperial College, London, 16 mars, i översättning av C. Söderberg-Nauclér. LÄNK

I forskningsrapporten jämförs coronaviruset inverkan på andningsorganen hos äldre med underliggande sjukdomar med 1918 års H1N1-virus.

Så här säger Cecilia Söderberg-Nauclér den 18 mars:
– Det är viktigt att tala om för svenska folket att det här är en mild infektion men det som är kruxet i det hela är att ökningen av svåra fall ökar med åldrarna. 27 % av 80-åringarna som insjuknar kräver sjukhusvård. Det mest oroande är att kurvan för dem som behöver intensivvård ackumulerar väldigt snabbt i den äldre befolkningsgruppen.

Läkare, professorer och internationella forskare sa samma sak för en vecka sedan:`Sjukvårdssystemet klarar inte den här belastningen med den strategi som Sverige och England har´. Vad kan vi göra åt det hela i samhället? Jag tror att det är detta som måste inplanteras i allas huvuden: ”Vi måste hjälpas åt att platta ut kurvan”. Det finns många åtgärder. En viktig sådan är att isolera den äldre befolkningsgruppen över 70 år, runt 1,5 miljoner personer, i hemmen. Jag försökte redan för en vecka sedan få Folkhälsomyndigheten att lyssna på detta och nu har de slutligen gjort det.

Det är svårt att sia och det är många osäkerhetsfaktorer i de här analyserna. I dagsläget vet vi ingenting med bestämdhet men med erfarenheter vad som hänt i andra länder menar jag att man ska hålla sig till försiktighetsprincipen så att vi klarar sjukhusbehovet och har tillräckligt många intensivvårdsplatser för att ta hand om dem som är sjuka. Vi måste hjälpas åt på individnivå för det här sprider sig från person till person. Detta med tanke inte minst på att sjukhusvården ska klara av det här! LÄNK:

Idag meddelas att andelen coronasmittade som kräver intensivvård blir allt fler. Smittspridningen sker i allt snabbare takt. Stockholm har cirka 90 intensivvårdsplatser, i hela landet finns 523. Andra vårdplatser frigörs nu och planerade operationer ställs istället in.

Vi äldre, speciellt med underliggande sjukdomar: låt oss stödja vår duktiga vårdpersonal genom att hörsamma och följa försiktighetsåtgärderna!

Kersti Wistrand

Mer läsning: https://www.theguardian.com/world/2020/mar/16/new-data-new-policy-why-uks-coronavirus-strategy-has-changed

I Italien kräver 30% av de intagna patienterna intensivvård. https://www.imperial.ac.uk/mrc-global-infectious-disease-analysis/news–wuhan-coronavirus/

Inlägget Coronavirusets påverkan på vården dök först upp på Humanism & Kunskap.

Sedan 19 mars 2020 räknas Covid -19 inte längre som en HCID (högrisksmitta) i Storbritannien. Detta enligt ett utlåtande från brittiska regeringen. Orsaken är att den har för låg dödlighet för att räknas in i denna grupp av infektionssjukdomar.

TEXT: KERSTI WISTRAND

KÄLLA: Gov.UK.

Länk från tidigare källa där den tagits bort. Eftersom denna ursprungliga källa har ändrat refereras också till källa där en skärmdump tagits LÄNK

Coronavirus tillhör en stor grupp virus som är vanliga bland djur. Den senaste gemensamma anfadern för dem alla, MRCA, har daterats till 8 000 f. Kr. I sällsynta fall är virusgruppen vad vetenskapsmännen kallar zoonotisk, dvs. de kan överföras från djur till människa som i detta fall Covid -19. När så sker får man ett nytt läge där man inte vet något om smittans konsekvenser för människan och samhället i stort.

Vilka egenskaper har t.ex. viruset? Hur påverkar det människan? Hur smittsamt är det? Hur dödligt? Kan det mutera och i så fall hur snabbt får vi en annorlunda sjukdomsbild jämfört med den tidigare? Blir man immun mot det och i så fall hur länge? Om man smittas igen – hur farligt är det då?

Det finns medicinska kunskaper om andra virus som är dödande när det återkommer till en tidigare smittad och friskförklarad person för andra gången, eftersom de lärt sig den individens immunförsvar och kan kringgå det. En annan risk är att det då också kan ha blivit resistent mot penicillin. Med andra ord är det inte underligt att det kan tänkas följa en rad olika och i förväg okända scenarior. Den medicinska vetenskapen har tagit det säkra för det osäkra och liksom i Kina mobiliserar man i land efter land i händelse att en epidemi skulle kunna bli omfattande och dödlig.

Baserad på tidig tillgänglig information meddelade den brittiske premiärministern Boris Johnson i januari 2020 att Coovid-19 i Storbritannien skulle betraktas som en HCID, högrisksmitta. Den 12 mars meddelade Boris Johnson att Covid-19 var en allvarlig pandemi LÄNK

Definitionen av HCID, högrisksmitta

En epidemi beskrivs och klassas genom sin spridningshastighet och sin dödlighet. Begreppet HCID står för ”High Consequence Infectious Deseases” och definieras enligt följande kriterier:

• akut infektionssjukdom
• vanligtvis hög hastighet på spridningen och med stor dödlighet (min översättning av ”has a high case-fatality rate”, se not [1])
• saknar effektiv profylax och behandling
• är svår att känna igen och upptäcka snabbt
• har förmåga att sprida sig i samhället och inom vården
• kräver ett förbättrat individ-, befolknings- och systemansvar för att se till att det hanteras effektivt och säkert

Folkhälsomyndigheten i Storbritannien listar alla högriskinfektioner, HCID, antingen som kontaktsmitta (t.ex. ebola) eller som luftburen smitta (t.ex. SARS och MERS). Fågel- och svininfluensan räknas även in i HCID. Den sist nämnda dödade globalt, enligt Wikipedia, ca 284 500 människor.

19 mars – Gov. UK nedgraderar Covid-19:s farlighet

Fortfarande råder det oklarheter om hur stor dödlighet det nya coronaviruset har. WHO har sammanfattat internationella studier och uppskattar den till 1-2 % av de redan infekterade. Nya sjukdomar brukar emellertid vara förknippade med en stor underrapportering, där många med lätta symptom inte inrapporterats. Men nu anser man i Storbritannien sedan en dryg vecka tillbaka att man har tillräckligt med underlag från vetenskapliga studier och därför valt att klassa ned Covid -19.

Mer tillgänglig information om mortalitetsnivåerna visar att dödligheten är låg totalt sett. Dödstalet är nämligen mycket lägre än vad man ansett från början. Det finns en allt större klinisk erfarenhet och kunskap som stödjer detta. Den rådgivande kommittén för farliga patogener (ACDP) i Storbritannien har därför beslutat att COVID-19 inte längre bör klassas som en HCID.

Tyvärr följdes inte Boris Johnssons uttalande 19 mars av en presskonferens. Detta har lett till att budskapet inte har uppmärksammats särskilt mycket internationellt.

Behovet av ett nationellt samordnat program för att hålla nere den pågående smittan kvarstår dock och de brittiska instruktionerna var till en början de samma som i Sverige. Den 25 mars höll premiärminister Boris Johnson en ny presskonferens där han kraftfullt och fortsatt varnade för den nya coronasmittan. Ytterligare åtgärder vidtogs, nu strängare än i Sverige.

Uttalanden från WHO liksom svenska experter har påstått att Covid-19 är att jämföra med en svårare säsongsinfluensa frånsett barn upp till puberteten som inte alls tycks drabbas nämnvärt och 80 – 90% som knappt upplever mer än en lindrig förkylning. Not 2 Faktum är att i den vanliga säsongsinfluensan i Sverige dör mellan 500 och 2000 människor per år, men vi är så vana vid det att vi inte tänker på det, uppger professor emeritus (KI) Johan Giesecke, tidigare statsepidemiolog i Sverige. LÄNK

Kersti Wistrand

Not 1. Se videon https://en.wikipedia.org/wiki/Case_fatality_rate

Not 2. Worldometers rapporterar 96% mild smitta 28 mars 2020 https://www.worldometers.info/coronavirus/#countries

Inlägget Coronaviruset Covid -19 risknedvärderas av brittiska regeringen dök först upp på Humanism & Kunskap.

Kombinationen virus och statiner som båda sänker kolesterolvärdet samt vissa blodtryckssänkande medel kan ligga bakom en hel del av dödsfallen hos äldre, enligt Lars Bern som tagit del av medicinska forskningsrapporter från Wuhan i Kina och efterlyser en snabbutredning.

TEXT: KERSTI WISTRAND
KÄLLA: Att äldre dör i Corona kan bero på deras mediciner – Lars Bern efterlyser utredning

Coronaviruset slår olika hårt, från lätta symtom hos yngre till dödsfall hos äldre, där lungorna ger vika. Det har även visat sig att män i åldern 50 + och 60+ förekommer överraskande ofta bland dödsfallen. Varför kan man fråga sig? Vad ligger bakom? Är det enbart lungornas sviktande elasticitet på grund av hög ålder eller är det även virusets samverkan med mediciner som de äldre ofta står på?

Lars Bern är tekn.dr. har ingen läkarutbildning men mer än 40 års erfarenhet av genomgångar av såväl tekniska som medicinska artiklar. I en nyinspelad video från den 31 mars berättar han om en kinesisk forskningsrapport ”Low Serum Cholesterol Level Among Patients with COVID-19 Infection i Wenzhou, China” LÄNK

Denna forskningsrapport visar att personer som blivit allvarligt sjuka i coronavirus och även de som har dött har extremt låga kolesterolvärden, något som satt ned immunförsvaret.
Kolesterol är en oerhört viktig komponent för ett fungerande immunförsvar, berättar Lars Bern. Vid en allvarlig inflammation eller infektion som den nya Coronan förbrukas kolesterolet i kroppen och levern hinner inte tillverka nytt i så snabb takt som immunförsvaret behöver det.

Många äldre patienter står på en mängd mediciner. I nuvarande situationen kan de artificiella kolesterolsänkande medlen, statinerna, i kombination med viruset tänkas bli till rena dödsstöten för de personer som nyttjar dem. Utgångsläget är då mycket sämre och risken för dödliga komplikationer ökar om man redan har låg kolesterolhalt i blodet. En rad forskningsrapporter visar att äldre människor med högre kolesterolhalter är friskare och lever längre än de som har låga, säger Lars Bern.

Statinerna introducerades på marknaden under 80-talet och har sedan dess dragit in 10 000 miljarder kronor till läkemedelsindustrin. De skrivs ofta ut slentrianmässigt till våra äldre.

Statinernas verkan i kroppen är den att de delvis stänger av leverns produktion av kolesterol för att få ned kolesterolhalten i blodet. Lars Bern förklarar hur lungorna behöver kolesterol för sin funktion och menar att personer som redan äter kolesterolsänkande preparat, statiner, därför skulle kunna drabbas extra hårt med andningsproblem vid ett virusangrepp som i detta fall COVID-19. Detta skulle kunna vara en av förklaringarna till att äldre personer drabbas så hårt av Corona.

Dessutom stänger statinerna av produktionen av något som heter coenzym Q10 som är en central komponent för att våra muskler och däribland hjärtmuskeln ska kunna fungera effektivt. En känd biverkan av statiner är just muskelvärk. Patienter med låga Q10-enzymer har också mycket större risk att insjukna i influensa och få allvarliga infektioner.
Lars Bern visar även på faran med vissa blodtrycksmediciner som t.ex. Amlodipin där andningsproblem finns med som biverkan.

Det är just andningsproblem som coronapatienterna drabbas av och man har rapporterat om att högt blodtryck ligger bakom en hel del av dödsfallen. (Kan det vara där som män i 50- 60-årsåldern kommer in i statistiken?) Är det det höga blodtrycket eller medicineringen som tar död på patienterna?

Lars Bern kräver att dessa förhållanden ska utredas skyndsamt. Just nu kan det vara väldigt olämpligt att stå på dessa mediciner och troligen bör de därför sättas ut under influensavågen. Samtidigt vet han hur läkarna och skolmedicinen sitter i knäet på läkemedelsindustrin. Statiner och blodtrycksmediciner drar in tiotusentals miljarder till läkemedelsindustrin, så då kan man ju fundera på vilka intressen som man utmanar i så fall, säger han:

– Det är skolmedicinens skyldighet att utreda det här. Det kan ju inte vara särskilt svårt att titta på alla de patienter som blivit dödssjuka eller har dött och i se i vad mån de har stått på de här medicinerna. Det tar väl högst ett par dagar. Om ett samband kan uppvisas så bör alla dessa mediciner sättas ut under denna pågående influensaperiod.

Min kommentar: Jag har valt att hjälpa till att sprida Lars Berns hypotes om att statiner tillsammans med COVID-19 kan vara en underliggande variabel vid dödsfallen av äldre i Coronaepidemin. Som opartisk skribent är min förhoppning att få till stånd en dialog mellan skolmedicin och holistisk medicin, inte en polarisering. Jag är inte insatt i detta men vill lära mig mer och är tacksam om skolmedicinskt insatta och kunniga på området vill kommentera och utifrån medicinsk kunskap säga sin mening om Lars Berns hypotes.

Kersti Wistrand

Länkar:

LÄNK till videon

Lars Berns blogg:

Medicinska rapporter som Lars Bern stödjer sig på:

Coenzyme Q10 in acute influenza Länk

Low Serum Cholesterol Level Among Patients with COVID-19 Infection in Wenzhou, China Länk
Cholesterol and COVID-19 Länk

Effect of cholesterol on the molecular structure and transitions in a clinical-grade lung surfactant extract Länk
Influence of Statins on Influenza Vaccine Response in Elderly Individuals Länk

Interferon-Inducible Cholesterol-25-Hydroxylase Broadly Inhibits Viral Entry by Production of 25-Hydroxycholesterol Länk

Inlägget Blodtryckssänkande mediciner och statiner dödsfälla i kombination med Covid-19 ? dök först upp på Humanism & Kunskap.

På TV visas inslag om kampen för de coronasjuka. Kersti Wistrand delar här ett facebookinlägg på uppmaning av Stephanie Tigerschiöld, 33-årig intensivvårdsläkare vid Karolinska, Solna. Hon berättar om sin hektiska arbetsdag där hon tvingas lägga jämnåriga i respirator och ber oss alla härda ut och följa Folkhälsomyndighetens föreskrifter.

OMGJORD TILL INSÄNDARE av Kersti Wistrand

Krigsdagbok 2 april 2020, kl. 22.20.
På Östfronten mycket nytt.

Vi kommer in på IVA-avdelningen för Covid-smittade för att transportera en av våra första patienter för dagen. Visiret sitter tight i pannan, jag älskar känslan av täthet när jag andas in i min skyddsmask. Jag möts av en sjuksköterska i Skyddsmask 90, hon påminner mig om en stridspilot. Avdelningen ser ut som hämtat ur en krigsfilm. Patienterna ligger i täta rader, kopplade till respiratorer.

Vi dirigeras till vår patient. Vi får en snabb rapport och lastar över till intensivvårdsbåren. Bytet till transportrespiratorn sker enligt “under strikta rutiner”; ingen luft får läcka ut från respiratorn och sprida viruspartiklar i luften. Alla kopplingar måste tejpas.

Vi rullar ut genom korridorerna. En sjuksköterska går före oss, hon trycker upp dörrar och dirigerar hissar. Vi får inte vidröra någonting på väg ut och ingen får komma nära oss.

Vi lastar patienten i intensivvårdsbussen och rullar snabbt till mottagande intensivvårdsavdelning. Visiret immar igen under transporten, men jag ser ett stilla Stockholm susa förbi genom fönstret. Mätaren piper för låg syresättning, jag ökar syrgastillförseln till 90%. Ni där hemma andas 21% syrgas, 100% är det mesta jag kan ge.

Väl framme lämnar jag en kort rapport till kollegor vars ansikte jag inte kan urskilja. Jag måste nästan skrika för att alla ska höra rapporten ur det täta munskyddet. Viktiga detaljer har jag nedskrivet med permanent marker på mitt förkläde.

Förklädet är tillverkat av en fin medmänniska som även skrivit en hälsning på det lilla pappersbandet som det paketerades i “Puss och kram” stod det. Mina ögon tårades lite, denna främlings ord gjorde min dag.

Vi desinficerar vår utrusning extremt noga. Därefter tar vi av oss vår egen skyddsutrustning mycket omsorgsfullt (det är en flerstegsprocedur). Vi rullar vidare mot nästa IVA-avdelning för att hämta ytterligare en Covidpatient.

Patienterna jag vårdar och möter på avdelningarna är inte sällan unga, många födda på 70-talet, vissa på 80-talet. Många har inte några riskfaktorer. Jag tar hand om svårt sjuka intensivvårdspatienter som är yngre än vad jag är. Jag är 33 år gammal.

Vi rullar hem genom ett blåsigt kallt Stockholm. Vi har jobbat i mer än 12 timmar. Jag tänker på alla Stockholmare som sitter hemma vid köksbordet. Jag hoppas att de förstår att Sverige är i krig. Att detta krig inte vinns genom att unga skickas till skyttegravarna. Vårt krig vinns genom att, unga så väl som gamla, stannar hemma vid köksbordet. – Dela gärna, så att meddelandet når till Sveriges alla köksbord.

Ur Stefanie Tigerschiölds dagbok/facebook

Inlägget En coronadag i en intensivvårdsläkares liv dök först upp på Humanism & Kunskap.

Renässansägget. Foto: Opsa, Pixabay.com

Inom den ortodoxa kyrkan är påskdagen en glädjens och segerns dag och påskägget symboliserar transformationen Jesu död – uppståndelse. Mellan 1885 och 1917 tillverkade guldsmeden Fabergé 57 ägg efter det att tsaren Alexander III i St. Petersburg instiftat traditionen med juvelbeklädda ägg till tsarinnan Maria Feodorovna.

TEXT: KERSTI WISTRAND

För några år sedan inträffade en solskenshistoria som överträffar de flesta. Platsen var en loppmarknad någonstans i amerikanska Mellanvästern och mannen var en skrothandlare, intresserad av metallföremål. Vad fångade hans intresse just denna dag 2014 om inte ett metallägg! Han vände och vred på det. Vilket ovanligt ägg: till synes av guld och räfflat på längden samt ståendes på tre förgyllda fötter! På sidorna fanns  vackra juveler, men om han trodde de var av glas eller ädla stenar, förtäljde inte historien. Förundrad fann han att ägget gick att öppna. Inuti låg ett riktigt gammaldags fickur i guld och fortfarande i fullgott skick. ”Vilket påskägg!”, tänkte han.

Sagt och gjort! Skrothandlaren tänkte på guldvärdet och att han skulle kunna sälja det vidare med vinst och slog till. För motsvarande 85 000 kronor var ägget hans. Men se, det gick inte så lätt som han trodde att sälja det gyllene påskägget vidare med vinst. Alla tyckte att han begärde ett överpris så han gick till en juvelerarbutik för att få en professionell utvärdering av ägget. Det visade sig till allas överraskning vara ett äkta ägg tillverkat i Peter Carl Farbergés verkstad i St. Petersburg under ledning av den finske guldsmeden August Holmström!

Ägget som gavs till tsarinnan Maria Feodorovna 1887 innehåller en Vacheron Constantin-klocka. Ägget sågs senast på en utställning i St Petersburg i mars 1902. Och nu dök det upp igen!

Skrothandlaren sålde sitt Fabergéägg för 210 miljoner kronor – och blev alltså miljonär på kuppen!

Här kan du se en kort video om guldägget som skrothandlaren hittade: LÄNK 

Vem var då Peter Carl Fabergé?

Fabergé och de kejserliga äggen

Det första Farbergéägget tillverkades 1885 på beställning av tsar Alexander III. Han hade just gift sig med Dagmar av Danmark som därigenom bytt namn till Maria Feodorovna. Hon hade sänts till tsaren i St. Petersburg för ett arrangerat äktenskap, kände sig ensam och deprimerad i det främmande landet och längtade hem. Hennes make kom då på idén att muntra upp henne genom att beställa ett juvelerarägg som påskpresent. Detta första ägg var av vit emalj och när man öppnade det låg där en gula av emalj överdragen med guld, som även den gick att öppna och se: gulan förvandlades, transformerades, till en liten kyckling i guld. Maria blev överförtjust i det fantastiska ägget och det blev till en tradition att hon varje påsk fick ett nytt utsökt ägg, alltid med en liten överraskning inuti. En glädjande påsk med andra ord! Sonen Nicholas II fortsatte senare med samma tradition.

Foto: Mikail Ovinnikov, Wikimedia commons

Peter Carl Farbergé föddes i St. Petersburg 1846. Han var son till en tyskbaltisk juvelerare och en mor som var dansk och alltså landsmaninna till tsarinnan. Han följde i sin fars fotspår och utbildade sig hos kända juvelerare och guldsmeder i olika europeiska länder. Tsaren blev förtjust i hans konstfulla arbeten och såg till att föremålen visades i Eremitaget som exempel på förstklassiga moderna ryska hantverk. 1885 fick Farbergé uppdraget att tillverka det första kejserliga påskägget. Mellan 1885 och 1916 skapade Peter Carl Fabergé 57 mycket kreativa och konstnärliga ägg till den ryska tsarfamiljen. Varje ägg tog ett helt år att tillverka. Fabergé designade ägget med ett nytt tema varje år och dussintals juvelerare arbetade sedan fram det. Här nedan visas några av dem:

Foto: Vårblommor. Gryffindor, Wikimedia commons

Foto: Monica 1607, Pixabay.com

Kröningsägget. Foto: Uklondoncom. Wikimedia commons

Foto: Påskägg 1901. Walters Art Museum, Wikimedia commons

Efter ryska revolutionen 1917 plundrades de ryska kejserliga boningarna och äggen spriddes ut i landet. Några stals av plundrare och resten lades i Kremls valv i Moskva. Under 1930-talet sålde Josef Stalin fjorton ägg på västerländska auktionshus för att få in pengar. Drottning Elizabeth II av England äger tre av dem.

Fortfarande finns sju borttappade Fabergéägg kvar att finna, så ut och leta på loppisarna när Coronan är över – så har ni något roligt att se fram emot!

Men varför var påskäggen så betydelsefulla i Ryssland? Nedan följer en förklaring.

Liljekonvaljägget. Foto: Pedro Szekeley, Wikimedia commons

Symboliken bakom påskägget

Ägget står för ett skapelsens under och en metaformos, förvandling. Vi människor har i likhet med alla andra däggdjur ett förflutet från ett ägg, i sanning en metamorfos, en omdaningsprocess.

I en del skapelsemyter världen över förekommer världsägget som en symbol för universum och skapelsen. Inom ortodoxa kyrkan står påskens ägg för förvandlingen av död till uppståndelse.

Den ortodoxa kyrkan är huvudkyrka i bl.a. Ryssland och Grekland. Den betonar påsken mer än någon annan högtid. Påsken firas här främst som en glad segerfest och långfredagen betonas inte så starkt. Den stora dagen är påsksöndagen då man upplever att Jesus uppstod från de döda. Även om man inte går i kyrkan andra tider på året så gör man det under påsk och på påsknatten är t.ex. grekiska kyrkor fyllda till bristningsgränsen. Många besökare har tagit med sig målade ägg till kyrkan. Dessa delas ut efter gudstjänsten.

Strax före midnatt släcks ljuset i kyrkan och det blir alldeles mörkt och tyst. Alla står och väntar med ett vaxljus i handen. Plötsligt tänder prästen sitt eget och går runt och tänder vekarna på de omkringståendes. Alla hjälps sedan åt att tända varandras ljus. Snart lyses hela kyrkan upp av ett hav av ljus. Påskdagen har börjat och Jesus har uppstått! I procession går alla ut ur kyrkan och vandrar runt den vilket symboliserar hur kvinnorna på påskdagens morgon skyndade till Jesu grav som då visade sig vara tom. Prästen läser Bibelns berättelse om uppståndelsen och ropar med hög röst: ”Kristus är uppstånden!” varpå församlingen svarar: ”Ja, han är sannerligen uppstånden!” Stämningen är glad och uppsluppen. Så går man in i kyrkan igen till en nattlig mässa i glädje och lovsång. Innan man går därifrån får man ta med sig av äggen som symboliserar Kristi död och uppståndelse.

En inre stillhetens, skönhetens och glädjens påsk tillönskas alla läsare!

Kersti Wistrand

Källor: Youtubevideos

Inlägget Glädjens Påsk med Fabergés påskägg! dök först upp på Humanism & Kunskap.

Ljuset i en lövskog en tidig vårdagsmorgon. Att sätta sig ned på en mossig sten, att omslutas av skogens alla träd och andas in omgivningen genom alla sinnen. Att finna sig själv och att få ett nytt och större perspektiv på tillvaron. Kersti Wistrand ger i några artiklar en betraktelse över naturupplevelsen och den forskning som finns kring denna.

TEXT: KERSTI WISTRAND

Att uppsöka harmonin i skogen och slippa stressen ute i samhället och omvärlden ger lugn, ro och vila och ett personligt egenutrymme. Naturen bara är och lever sitt liv som den alltid har gjort. De mossbelupna stenarna har existerat i miljontals år. Träden ger trygghet med sina rötter, välförankrade i Moder Jord, och sina stammar och grenar strävande upp mot himlen. Ursprung i historien och förankring i naturen – det är inte för inte som vi svenskar har en slags naturnationalistisk känsla för skogen.

Skogen och naturen är det första templet under evolutionens gång. Många naturfolk har använt sig av utesittningar och “vision quests” för att få en andlig upplevelse. Än idag finner människan ett andligt rum eller en andlig kontakt i naturen och inte minst i skogen. Här kan du lyssna till Andris fågelviskaren LÄNK

Foto: K. Wistrand

Slår man sig ned på en sten eller en stubbe i skogen, iakttar naturen och allt som sker där och låter sina sinnen uppfyllas av detta, övergår sinnestillståndet lätt och naturligt till att ”upplevas som ett med naturen” eller ”bli del av dess väsen”. Man får en känsla av att vara en del av universum och dela sitt liv med alla andra varelser, träd, växter, djur; ja, t.o.m. med planeter och stjärnor. Det ger en upplevelse av transcendens, där man för en stund lämnar sitt ego för något djupare och större i tillvaron. Vi blir emotionellt berörda och får förståelse för sammanhangen,.något som är helande och välgörande för själen.

Foto: Nagalappa, Pixabay.com LÄNK:

David Thurfjell, professor i religionsvetenskap vid Södertörns Högskola, har utfört ett nordiskt forskningsprojekt, ”Sekulära nordbors förhållande till naturen”, där han har intervjuat en mängd sekulära nordbor om hur de ser på religion. [1] När de berättar om sina andliga upplevelser så är det ofta sådant de mött i skog och natur. Man söker sig ut i naturen för att finna lugn och harmoni, och att få en kontrast mot vardagslivets stress. Ibland blir denna känsla lite djupare och mer existentiellt berörande. Det uppstår en känsla av distans till vardagslivets problem och återgång till något mer ursprungligt. Här följer några intervjusvar från undersökningen:

– Det finns ingen politik därute, inget brus som stör – det är lite som naturens tempel i vildmarken. Man finner ett lugn och en tomhet, andra aspekter av tillvaron och existensen. Inga inputs – att bara vara sig själv. Att finna sig själv. Helt andra inputs. Ibland inga inputs alls, bara känslan att vara grundad i sig själv. Självet är en kanal som kan kanalisera och förstå att det finns någonting större: Vad kommer medvetandet ifrån? Var kommer kärleken ifrån? Allt är så komplext. Det är inte så att bara för att jag har en världsuppfattning eller så, så behöver det vara så som jag tänker. Det är väl det största problemet vi har idag, separationsmedvetandet och det dualistiska tänkandet: jag och du; vi och dom.

– Om jag är ute och upplever någonting under väldigt lång tid är det inte som en tro utan det är en upplevelse. Jag känner någonting, men den som är religiös kanske kallar det Gud.

– Jag får tid med mina tankar. De eventuella problem man har kanske inte är så stora. Det finns någonting utanför den här lilla sfären som man oftast hamnar i.

Från Alnarps rehabiliteringsträdgård. Foto: Samen från Vilhelmina. Wikipedia.

Ekopsykologi

En tämligen ung gren av psykologin är den s.k. ekopsykologin. Dagens vanligaste psykologiska teoribildningar är i stort sett blinda för att vi människor är varelser som lever i ett större ekologiskt sammanhang och att detta kan ha betydelse för vårt psyke. Orsakerna till psykisk ohälsa ses i allmänhet i mellanmänskliga sociala relationer och inom den enskilde personens psyke. Ekopsykologin däremot, undersöker människans känslomässiga och existentiella relation till resten av naturen. Störningar i denna relation, där vi upplever oss som skilda från naturens sammanhang, ses inom ekopsykologin som en viktig orsak till stress, oro och meningslöshet. Den känslomässiga separationen mellan människa och natur ses även som en viktig orsak till vår tids rovdrift på naturen och förstörelse av det ekologiska systemet. Det är viktigt att som i det gamla bondesamhället kunna se sig själv som en del i en väv av samband och sammanhang.

Eva Sanner är terapeut, som studerat ekopsykologi. Hon är även författare till boken ”Naturens hemlighet” vilken hon skrivit för att inspirera oss att närma oss och skaffa en relation till naturen [1]:

– Ur ett ekopsykologiskt perspektiv hör vi till naturen och är en del av den. Vi hör under naturens lagar. Det är vår sanna plats. Just därför blir naturupplevelserna så starka. Forskningen visar att vi mår bättre och blir lugnare och mer kreativa när vi vistas i naturen. Det är logiskt att tänka sig att vi mår dåligt då vi aldrig vistas i naturen. ”Hemligheten” är att det finns ett större sammanhang som ger den andliga dimensionen av naturen. Ett stort sammanhang där vi har en plats och är en del. Utifrån ekopsykologin ser vi att vi påverkas utifrån hur naturen mår. Vi behöver ett balanserat ekosystem för att ha full hälsa. Man kan se på psykisk ohälsa som ett resultat av att ekosystem går sönder. Det finns ett samband mellan klimathot, miljökriser och vår psykiska hälsa. När vi ser vad som pågår runt omkring oss ser vi ju också hur vi som art håller på att förstöra våra livsbetingelser. Genom att närma oss naturen får vi ett annat förhållningssätt till klimatkris och miljöhot. Vi blir emotionellt berörda och får förståelse för sammanhangen.

Nu, i denna tid vi lever i, skulle vi även kunna infoga coronaoron och dess följder i samhället i “den psykiska hälsan”.

Varifrån kommer då den här återhämtade kraften?

Under ett par decennier har man forskat på s.k. restorativa (stärkande) miljöer. Enligt denna teorin räcker det med en lätt uppmärksamhet när man är i naturen. Stephen och Rachel Kaplan som står bakom teorin, kallar den fascination vilket innebär att uppmärksamheten helt och fullt går till landskapet och naturen där. Den riktade uppmärksamheten kan vila – och det är DEN som inte kräver någon som helst ansträngning. Hjärnan kan då vila och återhämta sig. Vi kan välja i vilken naturmiljö som vi återhämtar oss bäst beroende på vilka landskap vi föredrar och som finns närmast. [2]

Dr Terry Harter har lett ett av de första stora internationella samarbetena då det gäller stressreduktion genom naturupplevelser, där man idag använder sig av vetenskapliga metoder och frågor.[2,3]

Den svenska terapeuten Eva Sanner (se ovan) påpekar att det är viktigt att uppleva skogen som ett subjekt, inte ett objekt. Att liksom kommunicera och föra en dialog inom sig med träden, växterna och djuren i skogen. Hon föreslår också att man inte bara joggar i skogen eller går ut med hunden utan väljer ut en favoritplats i naturen där man trivs och dit man ofta går. Det är viktigt att sitta ned, kanske en kvart på samma plats, stilla sinnet och inrikta sig på naturen, något som kanske i början är svårare för stadsmänniskan. Genom mindfulness kan man där använda samtliga sinnen för en än starkare upplevelse av naturen: Vad ser jag? Vad hör jag? Vad förnimmer jag? Detta ger en spontanavkoppling i hjärnan och en känsla av ”vara hemma”. På så vis får man en djupare existentiell kontakt, inte enbart en stressreduktion.

Förr i världen fanns klosterträdgårdar i Sverige. Där mediterade och munkar och nunnor. Dagens efterföljare är de s.k. Stilla trädgårdarna (Här är ett exempel på en sådan i kristen anda: LÄNK 

Alnarps rehabiliteringsträdgård. Foto: Samen från Vilhelmina. Wikipedia–

Forskning i ekopsykologins spår 

Att vandra i naturen minskar stress, stärker immunsystemet, kan förbättra humöret och skydda mot psykisk ohälsa. Dessutom saknas biverkningar. Om man inte kan ta sig ut i naturen har detta att bara se på naturen en effekt på oss. Som en följd av eko- och miljöpsykologisk forskning har läkarrecept på vandringar eller camping i naturen skrivits ut, grönskande innergårdar vid nybyggen av sjukhus respektive rehabiliterings-trädgårdar för långtidssjuka anlagts.

Samarbete mellan miljöforskare, stadsplanerare och experter på folkhälsa har blivit viktig sedan 80-talet. Nedan presenteras tre sådana projekt. [2]

Arkitektprofessor Roger Ulrich är numera verksam vid Chalmers i Sverige. Han inledde dialogen mellan arkitekter, landskapsplanerare och vårdpersonal. Redan 1984 lade han fram sin forskning i en studie i Science. Den handlade om naturen i sjukhusmiljöer. Han jämförde återhämtningen efter operation av två patientgrupper som var inlagda på sjukhus. Ena gruppen hade utsikt mot en park, den andra mot en tegelvägg. Redan efter en vecka skilde sig resultaten åt. För dem som såg naturen gick återhämtningen fortare. De tillbringade i genomsnitt ett dygn mindre på sjukhuset. De som blivit exponerade för lugnet i naturen utanför hade dessutom mycket mindre smärta och behövde inte starka narkotiska injektioner utan det räckte med smärtstillande tabletter, vilket var en viktig skillnad. Många studier efter denna har visat samma sak. Det är viktigt att vara i en riktig natur och detta betyder att man behöver ta hänsyn till detta då man bygger sjukhus. De behöver byggas annorlunda och visa på omtanke och mjukhet. Studien har bidragit till att man anlagt terapeutiska trädgårdar i USA, Storbritannien och Sverige. Grön arkitektur har fått ett genomslag på flera stora sjukhus.

Terry Harter är professor i miljöpsykologi i Uppsala universitet och var en av de första att studera naturens inverkan på våra kognitiva förmågor. Han visar på hur naturen hjälper oss vid psykisk utmattning och hur vi lättare lär oss nya saker. Han har under många år studerat hur naturen påverkar mental förmåga, uppmärksamhet, snabbhet, koncentration och minne. Försökspersoner får utföra tankearbeten som tröttar, men återhämtar sig snabbare då de gör pauser utomhus i naturen. Han anser på grund av detta att människor som regelbundet vistas i naturen återhämtar sig snabbare och att detta ger ett skydd mot ohälsa.

Naturen ger oss läkande krafter, något som är värt att påminna oss om inte minst nu i coronatider. Varför inte söka upp en vacker skogsdunge eller park där du trivs och kan sitta ned, öppna dina sinnen, bli ”ett med” och ta emot naturens egen livgivande energi?

Kersti Wistrand

Referenser:
1) Radioprogrammet ”Skogen -svenskarnas tempel?”, Sveriges radio LÄNK
2) Vetenskapens värld: ”Frisk av naturen”, sänt i SvT 1 september 2019. 3)http://www.naturaepsiche.it/fileadmin/img/A.J.Adhemar_Nature_as_clinical_psychological_intervention.pdf

Inlägget Skogens helande kraft, del I dök först upp på Humanism & Kunskap.

Syskomorträd i Connecticut, USA. Foto: Msact, Wikimedia Commons

Ursprungsbefolkningarnas trädkramare säger liksom de japanska skogsbadarna att de får energi av träden. Nu kan modern japansk forskning visa att träden avger fytoncider, ämnen med antibakteriella egenskaper, som man menar har en positiv effekt på immunsystemet.

TEXT: KERSTI WISTRAND

Många människor står i ett speciellt förhållande till träden. Världen runt har man värnat om våra träd. Vi har kramat dem, klättrat upp i dem och kedjat fast oss vid dem för att förhindra fällning av dem. Vi som är äldre minns särskilt striderna för almarna i Kungsträdgården 1971 och TV-eken 2011.

Skogsmiljön har i alla tider gett ett skydd mot fysisk och psykisk ohälsa. Varje trädart har något viktigt att erbjuda oss: dagens vetenskap kan bekräfta ursprungsbefolkningarnas gamla kunskaper.

I det gamla Ryssland och bland Sibiriens naturfolk finns stora kunskaper om detta, vilka jag träffat på under mina resor dit under 80- och 90-talen. Där fanns utskrivna ”recept” på hur man kunde bota vissa själsliga tillstånd/ sjukdomar, t.ex. lättare depressioner genom att i tur och ordning krama tre olika trädarter, var och en under ett visst angivet antal minuter. Jag skall se om jag finner mina anteckningar och återkommer i så fall till detta i en senare artikel.

Foto: Maura 24, Pixabay.com

När en kvinna i den gamla keltiska kulturen var frustrerad i sitt äktenskap och mådde dåligt gick hon ensam ut i skogen där hon intuitivt uppsökte ett träd vars stam kändes varm och som hon kände sig hemma med. Hon ställde sig vid det och började banka och slå på det för att bli av med sin vrede, sin sorg och sin gråt. Trädet tog emot hennes starka känslor och ansågs kunna sända hennes upprörda energier ned i jorden utan att självt ta skada och istället fick hon tröst och ro av trädet.

Modern forskning har gjort oanade upptäckter om vad är det i naturen som påverkar oss. Forskningen visar nu att naturen har mätbara effekter på vår kropp. Hjärnan arbetar annorlunda och nivån på stresshormonerna sjunker. Det har bevisats att vistelse i naturen eller bara att betrakta den stimulerar vårt immunsystem och hjälper mot stress, men det intressanta är dessutom att de keltiska kvinnorna gjorde helt rätt när de bankade på träden! Dessa avger då ett ämne för att skydda sig och detta ämne som tas in via luktsinnet, ger oss lugn och harmoni i sinnet. Om detta ska denna artikel berätta och vi förflyttar oss därmed till forskningen i Japan. [1]

Books.google.se

Strövområdet Hinohara-skogen i Japan

”Skogsbad ”innebär att vi vistas i naturen och tar del av trädens helande kraft för att förebygga och läka mänskliga sjukdomar. Det gör man genom att använda människans alla fem sinnen vilket beskrevs i en tidigare artikel: LÄNK. I Japan har myndigheterna skapat runt sextio auktoriserade Shinrin-Yuko, dvs. skogsbadsområden med guider. Här har forskaren, MD och PhD Qing Li studerat hur vårt immunförsvar påverkas då vi vistas bland träden i naturen. Han har också skrivit ett flertal böcker och medicinska artiklar [2] om detta och säger:

– Vi vet alla hur bra man kan må i naturen och det har vi vetat i miljontals år. Skogens ljud, trädens dofter, solljuset som leker mellan löven, den friska, rena luften – allt detta ger oss stort välbehag… Vi vet allt detta djupt in i märgen; det är som en instinkt, en intuition, en känsla som är svår att beskriva. På japanska har vi ett ord för allt detta som är så djupt att det inte går att beskriva: ”yugen”. Yugen ger oss en djup känsla av universums skönhet och mysterium.

Medicinsk forskning kring trädens inverkan på människan

Dr Qing Li, som även är chef för ”Japanska organisationen för skogsmedicin”, har bedrivit mycket forskning kring förhållandet träd – människa. 2006 visade han att trädens aromatiska ämnen aktiverar celler i vårt immunförsvar. Det viktigaste för detta är vårt luktsinne. Träden sänder ut ett kemiskt ämne, fytoncider, för att skydda sig mot ohyra:

-När man rör vid ett träd, tror det att det attackeras av en insekt eller en hackspett och utsöndrar därför ämnen för att skydda sig. Dessa ämnen är bra för oss. Därför är det mycket bra att röra vid trädet eller att krama det. När man har gjort det ska man stanna upp ett tag, några minuter under det, för att ta emot ämnena.

Qing Li har bevisat att detta ämne ökar kroppens naturliga mördarceller, som är försvarsceller i våra vita blodkroppar, och stimulerar vår självläkning. En av mördarcellernas uppgifter är att förstöra cancercellerna och de är därför mycket viktiga för vår hälsa. Man har kunnat se att dessa cellers aktivitet ökar med 52 % efter tre dagar i skogen. Effekten består under en lång tid och mördar-cellerna är aktiva upp till 30 dagar efter ett skogsbad. Om man är tre dagar i månaden i skogen kan man därför bibehålla mördarcellernas höga aktivitetsnivå. Qing säger att det är hans största forskningsresultat.

Kan skogens immunologiska effekter även återskapas inomhus? undrade Qing Li, och testade starka eteriska oljor från träd som påverkar vårt immunskydd. Han testade olika cypressoljor. Skogens goda inverkan är en helhetseffekt där doften endast är en ingrediens, men det går bra att även använda cypressoljan på hotellrum för gästernas välmående.

I institutionen för Miljö och hälsa vid Chiba-universitetet i Tokyo har man tillgång till utrustning som kan man mäta naturens påverkan på alla våra fem sinnen. Intressant nog kunde man visa att även en bild av ett träd jämfört med en bild av en stadsmiljö, sänker blodtrycket.

Inlägget Trädkramare och medicinsk forskning dök först upp på Humanism & Kunskap.

Per Olov Enquist, en av våra mest kända författare insomnade den 25 april 2020 efter en längre tids sjukdom och i en ålder av 85 år. Han har varit verksam som författare i närmare sextio år.

TEXT: KERSTI WISTRAND

Per Olov Enquist (1934 – 2020), en av Sveriges störste författare, har gått ur tiden i en ålder av 85 år och efter en fyra år lång sjukdomstid efter en stroke som tvingade honom att lägga ned pennan.

Författarskapet sträcker sig nästan sextio år tillbaka i tiden och alla hans alster har givits ut av Norstedts förlag på Riddarholmen. Förutom romaner har det blivit essäer, krönikor, filmmanus och dramatik. Han har också varit programledare i radio och TV samt regisserat.

P.O. Enquist växte upp i byn Hjoggböle i Västerbotten och var den siste av tre stora författare bördiga från samma landskap. De två andra var Sara Lidman och Torgny Lindgren.

Fadern, som var skogsarbetare dog innan P.O. fyllt ett år och den lille pojken växte därför upp hos en ensamstående mor, som var folkskollärarinna i byn. Ett stenkast från deras hus låg Evangeliska Fosterlandsstiftelsens bönehuset, där hans mor var engagerad. P.O. fostrades in i en strängt religiös miljö som kom att sätta sina spår i hans skrivande där de stora och eviga frågorna då och då dök upp. Modern gav honom tidigt självförtroende i hans skrivande genom att uppmuntra honom: ”Du skriver bättre än alla mina elever!”

Uppväxten i den norrländska byn återkommer ofta i hans författarskap: en plats för strävan, skuld och skam. Om sin barndom skriver han: ”Är man född djupt inne i en skog är träd och mark trygghet. Jag hade inga lekkamrater men en stor skog helt för mig själv. Det skapade min starka och obrottsliga karaktär. Jag var inte ensam. Jag hade tallarna.” Han hade också idrotten i blodet och hoppade som bäst 1,97 m i höjdhopp! Det västerbottniska tungsinnet vilar dock ofta i bakgrunden och böckerna skrevs understundom på västerbottnisk dialekt. Tungsinnet slog ibland över i alkoholproblem.

P.O. Enquist debuterade 1961 med Kristallögat. Genombrottet kom dock tre år senare med ”Magnetisörens femte vinter”, som även filmatiserats. Den stora succén kom 1968 med dokumentärromanen ”Legionärerna” om den s.k. baltutlämningen, då Sverige ställdes inför ett stort politiskt – moraliskt dilemma På Adolf Fredriks kyrkogård, där Olof Palmes grav finns, kan man än idag se minnesplatsen för de ester som hellre begick självmord än lät sig utlämnas. Enquist kom genom just denna bok att inleda en period av dokumentärskildringar i svensk skönlitteratur.

Andra kända böcker är ”Musikanternas uttåg”, ”Kapten Nemos bibliotek” och ”Livläkarens besök”. Dessa är några i raden av historiska händelser P.O. Enquist skrivit om. Genom hans författarskap gjordes svensk arbetar-, väckelse- , folk- och nykterhetsrörelse odödlig. Här kan du se P.O. Enquist berätta om ”Livläkarens besök” hos Malou efter tio 2015

Kersti Wistrand

Inlägget Författaren P.O. Enquist (1934 -2020) har gått ur tiden dök först upp på Humanism & Kunskap.

Foto: Victoria Bodnorova, Pixabay.com

Inom den gamla ryska folkmedicinen kunde man bota t.ex. reumatism genom kunskap om trädens helande effekter. Kersti Wistrand delar med sig av dessa kunskaper som hon tagit del av under vistelser i broderlandet Ryssland.

TEXT: KERSTI WISTRAND

Ett gammalt ryskt talesätt lyder: ”Den som planterar ett träd välsignas av sina barnbarn; den som hugger ned ett träd förbannas av dem.”

Under 90-talet vistades jag en del i Ryssland i samband med min forskning kring upplevelser hos barnafödande kvinnor och gavs då tillfällen att genom mina ryska kontakter besöka några folkmedicinska centra i både Moskva och St Petersburg där jag fick ta del av en del gamla kunskaper. Sägas bör att jag inte talar ryska utan har översatt mina anteckningar kring trädens medicinska verkan via engelskan. Var så god att ta del av denna uråldriga kunskap som troligen även har funnits i vårt land en gång i tiden!

Bioenergi

Bioenergi är ett mycket gammalt begrepp. I Tibet och Indien har man kallat det prana, livsenergi. I Kina talar man om ki- eller chi-. I västerlandet benämner man den ibland od- eller orgonenergi. Bioenergin är en förutsättning för allt liv. Alla levande ting, träd liksom människor, har ett s.k. bioenergifält runt omkring sig, osynligt för det fysiska ögat men mätbart med speciella instrument. Storleken av detta energifält visar på hälsoläget. Hos en frisk människa sträcker sig bioenergifältet cirka 170 cm runt hela kroppen. Krymper det är det ett tecken på sjukdom. Om t.ex. personen i fråga är utbränd är bioenergifältet endast några centimeter utanför kroppen.

Varje trädart har sitt speciella bioenergifält som det utstrålar. Det finns såväl bioenergigivare som ”vampyrer” eller utsugare bland träden, men båda kategorierna kan användas i helandets tjänst, antingen som förstärkare av energi eller som utdragare/ utsugare av smärta mm.

Till energigivarna räknas bl.a. ek, tall, lönn, äppelträd och ask.

Ek: stärker den inre psykiska styrkan och ger glädje och klarhet i tanken.

Björk: påverkar behandlingen av hudsjukdomar, ökar människans immunitet och mjukar upp spänningar. Inte alla kan få hjälp av björken, endast de som älskar henne med stor tillgivenhet.

Tall: Rengör luftrören och förbättrar ämnesomsättningen i kroppen, men de som lider av hjärtproblem och huvudvärk rekommenderas att inte gå för lång tid i tallskog.

Ceder: mycket stark bioenergi, ger stark universell näring till alla.

Acacia: ger glädje och friskhet, gott humör. Särskilt bra för kvinnor.

Till ”vampyrerna” räknas asp och poppel. Dessa kan användas till att dra ur och lindra smärta men ska sedan användas med andra efterföljande trädarter som stärker människans bioenergifält. Aspen dämpar även sjukdomsframkallande bakterier.

Övriga träd har jag inga anteckningar om.

Ett energetiskt starkt träd måste vara minst tio år med friska, opåverkade grenar och bark samt ha en stor krona. Det bör stå ensamt och utan andra träd eller buskar på 4 – 6 meters avstånd.

Lönn. Foto: Gellinger, Pixabay.com

Trädet tar emot ren energi från ovan. Det samlas i kronan och går ut genom grenarna och stammen. Om en person står på marken med ryggen vilande mot stammen av ett energigivande träd eller lutar pannan mot den, påverkar trädets energifält människans och ger hennes kraft. Alla människor har inte samma förutsättning att känna in energierna. Den som har ett öppet sinne och är naturälskare eller konstnärligt lagd har det lättare att ta del av energin.

Du kan pröva dig själv genom att höja handflatan till huvudhöjd och ställa dig 1, 5 meter från trädstammen. Gå sakta och vördnadsfullt mot trädet. Ungefär en meter från trädet kan du, om du är känslig, känna en värme och kanske en pirrande förnimmelse i handen (ibland måste man träna sig någon vecka). Därmed visar trädet sin starka bioenergetiska förmåga. Påbörja då en inre kommunikation med trädet. Hälsa på det och önska det lång och god livslängd och be det dela sin energi med dig. Luta din panna mot stammen eller stöd din rygg mot den. Nu har du ställt in dina frekvenser och kopplat dem till trädet och är redo att ta emot dess energier.

För att fylla dig med energi kan du även lägga en hand (höger hand för kvinnor och vänster hand för män) mot trädet och den andra över solarplexus. Ställ dig på detta vis en stund varje dag. Efter ungefär en vecka kan du börja känna trädets energier.

Foto: Silviarita, Pixabay.com

Om du lider av någon speciell åkomma, måste du ha kunskap om vilka träd som passar dig och hur länge du kan stå vid trädet. Försök då gärna stå så att den sjuka delen vidrör stammen. Slut ögonen och koppla av. Föreställ dig mentalt att ett flöde av vit energi i form av en varm våg från rymden går genom trädets krona och stam och ned genom rötterna i jorden. Nu börjar du andas rytmiskt. Under inandningen föreställer du dig att den vita energin kommer in genom fötter och händer och samlas i solar plexus, där energin koncentreras och lagras. Håll andan en liten stund och koncentrera dig på kraften i solarplexus. Andas ut och börja om etc. På sommaren ska man inte stå längre än 2 – 6 minuter i denna position; på vintern högst 10 minuter. När du är färdig med din övning tackar du trädet och visar din vördnad. Man bör inte utföra denna övning nära sänggåendet utan minst 2 -3 timmar innan eller när som helst under dagen.

Resten av denna redogörelse består av en sammanfattning av en artikel publicerad i det ryska magasinet ”Inward Path”, nr 1/1992 som då gavs ut på engelska. Journalisten Mikhail Dmitruk berättar här hur han blir botad genom trädens helande förmåga under den ryske naturläkaren Evsei Meilitlevs ledning. Detta ägde rum utanför Moskva.

Jag har personligen aldrig träffat Evsei Meilitiev men hörde talas om honom. Denne menar att sjukdomar beror på frekvensstörningar och att dessa i många fall kan korrigeras genom trädterapi.

En läkare hade t.ex. bett honom om hjälp där skolmedicinen dömt ut en patient som var sängliggande i en obotlig sjukdom med svår värk. Man fick rådet att såga ut tunna rundlar ur björk- och poppelgrenar. Poppelrundlarna användes till att suga ut värken. Redan efter en halvtimme lättade smärtorna. Små tärningar av björkrundlar lades sedan mellan patientens skulderblad för att återge styrkan. Patienten sades efter en månad ha tillfrisknat med denna metod.

Synska människor som kunde se energifälten hjälpte i forna tider sina medmänniskor att få kraft och styrka ur både träd och växter. Man kunde också använda slagrutor och pekare. Under senare år finns även andra instrumentet för att mäta bioenergifälten. Evsei Meilitlev använde ett instrument som i artikeln benämns med det engelska ordet ”frame” (ram? speciell typ av pekare?), som jag inte sett i verkligheten. Man kan mäta energifältet i gradantal med det. Kanske någon läsare känner till instrumentet och kan ge information i kommentar efter artikeln?

Att utvinna hälsa ur träden 

Journalisten Mikhail Dmitruk får själv berätta:

– När jag var elva år utvecklade jag reumatism. Under de följande åren var alla mina leder och mitt hjärta påverkat. Vid tjugotvå var jag en invalid och var nära att dö på sjukhuset, men jag ville inte ge upp utan kämpade. När jag skrevs ut försökte jag allehanda kurer: råkost, fasta, yoga- och andningsövningar. Allt detta gjorde att jag lyckades leva tio år till, jag hankade mig fram men blev inte frisk. Jag förblev sjuk i polyartrit och så fort jag slutade ta smärtstillande kom värken över mig. Den var så svår att jag inte kunde röra mig och jag var tvungen att ta en ny dos antibiotika.

Mikhail Dmitruk fick så höra talas om Evsei Meilitlevs helande genom trädmetoden och uppsökte denne. Under det första mötet bad han Mikhail luta sig mot en ekstam och pekade med en metallram (metal frame) mot hans bröst för att mäta det biologiska fältet. Ramen rörde sig inte.

– Eken reagerar på dig, sa Meilitlev. Dess kraftlinjer knyter an till dig. Du och eken formar liksom två poler av en magnet. Det är som en fysiklektion: om du lägger magneten på ett papper med metallspån, så arrangerar sig spånen på ett visst sätt kring de båda polerna.

När Mikhail steg åt sidan, slog ramen ut som om den puttades ut av trädets magnetiska fält.

Inga andra träd utom poppel reagerade på Mikhail. Dock betedde sig ramen annorlunda nära detta träd. Där vände sig ramen mot trädet som vore den attraherad av det. Effekten var alltså den motsatta mot ekens.

Därefter mättes Mikhails eget bioenergetiska fält och detta befanns vara på nivån för en kroniskt sjuk patient. Ramen vände till 250 grader. Hos en frisk person skulle energinivån ha varit två gånger större. Meilitsky bad honom nu stå mot ekstammen igen under tre minuter. Mikhails fält mättes sedan ännu en gång och ramen vände nu till 280 grader.

– Eken har laddat dig med energi, förklarade Meilitsev, och poppeln drar energi från dig. Genom ett luta dig mot en ek kan du ladda upp din livsenergi vilket kommer att göra din kropp mer resistent mot kroniska sjukdomar. Genom att luta dig mot poppeln eller att lägga bitar av poppelträ på värkande delar av kroppen, kan du bli kvitt ohälsosam energi. Din smärta kommer att försvinna och samma sak kommer i det långa loppet att hända med din reumatism också. Den försvinner. Men kom ihåg att din energi just nu är så låg att efter den lokala behandlingen med poppel, måste du vare gång tillföra ny energi från eken.

Efter några dagar börjar Mikhail påtagligt kunna uppleva energierna från de två träden. Efter att ha stått en minut med ryggen mot en ek kände han en lätt vibration i handflatorna och fötterna. Han kände hur energi passerade genom kroppen mot huvudet för att sedan återvända till eken. Han kände vibrationer i nacken. Det var som där vore en kraftfull magnet. Efter ett tag fick han även en ny upplevelse. En angenäm värme gick in i hans kropp via handflator och fötter och han fylldes med denna värme. Han kände sig fylld av livsenergi, men visste då att han var tvungen att sluta för denna gång. Meilitsev hade nämligen varnat honom att det var farligt att få för mycket på en gång. Det skulle vara ”lagom”, inte för lite eller för mycket.

När Mikhail stod lutad mot poppeln fick han en annan upplevelse. Hans smärta och spänningstillstånd i musklerna försvann, men först blev handflator och fötter kalla. Svettpärlor dök upp i pannan. Så började han känna yrsel och när han kände sig väldigt dålig, begav han sig snabbt till den närstående eken för att fylla på energierna igen.

Mikhail kunde efter en tid minska sina skolmediciner, utökade längden på trädterapin, började jogga och utöva enkla yogaövningar. Hela tiden minskade smärtan. När Meilitsev två månader senare mätte Mikhails energinivå var den dubbelt så hög som tidigare. Den visade på 500. ”Nu återstår bara en kort väg för dig att nå den optimala nivån på 560”, sa Evsei Meilitlev. ”Då har du återfått perfekt hälsa!” Detta påstående kom att besannas.

Mikhail reste till ett naturreservat där det fanns många gamla ekar men inga popplar. Det var rena energiparadiset för honom. Han lutade sig mot ekarna, omfamnade dem och talade tyst inom sig med dem. Resultatet blev strålande. Han kunde springa över halvmilen utan att känna smärta och han kunde likaså simma hundratals meter. Han kände sig fylld av energi. När han blev mätt igen hade han uppnått 560 och full hälsa.

I sin artikel nämner Mikhail Dmitruk exempel på personer som blivit botade genom trädterapin. M. Goldberg hade skadat sin armbåge, som svullnade upp och värkte. Inga mediciner eller terapeutiska behandlingar hjälpte. På Meilitsevs inrådan lade han tärningar av poppelträ i bandage runt armbågen. Artikeltexten talar inte om hur länge träbitarna fick ligga där, om det var några gånger per dag eller hela tiden, men efter tre dagar försvann värken och efterlämnade endast en röd fläck.

Meilitsevs metoder var även till hjälp för idrottare. En tävlingskanotist i en sportklubb hade paddlat tävlingskanot i en tredagarstävling. Då tävlingen var över var han så utpumpad att hjärtat slog 200 slag per minut och han måste ligga ned under flera timmar för att återhämta sig. Han kände sig som ett nervvrak. Detta inträffade varje gång han överansträngde sig i en långdistanstävling. På Meilitsevs ordination fördes han nästa gång in i en skog direkt efter det han gått i mål. Vilka träd han skulle använda sig av förtäljer inte historien, kanske var det ek även här. Efter endast en timme blev han helt återställd. Meilitsevs råd hjälpte hela kanotlaget. De laddade sig i skogen innan varje tävling, förbättrade sina resultat och vann lätt över andra lag.

Mikhail sörjer att man huggit ned så många gamla ekar runt Moskva. Där finns mer popplar. Dessa renar luften, men suger även ut energi från passerande människor, menar han, och tycker att vi moderna människor borde ta till oss forna dagars kunskaper.

Finland

I vårt grannland Finland lever en del kunskaper kvar. Naturkännaren och mystikern Esko Jalkanen (1921 – 2007) var en skogsmänniska och trädgårdsmästare som ägnade en stor del av sitt liv att undersöka naturen på en transcendent nivå. Behärskar man det finska språket så finns där böcker med mer än 1 500 upptäckter av honom att studera. Även Esko Jalkanen använder sig av termen bioenergi. Speciellt kan den till svenska översatta boken ”Skuggor i spegeln – övernaturliga undersökningar i naturen” rekommenderas: LÄNK 

Kersti Wistrand

Inlägget Att utvinna hälsa från träden – rysk folkmedicin dök först upp på Humanism & Kunskap.

För länge sedan såg man på naturen som andlig och besjälad med inneboende energier. I och med Nya tiden betraktade man den istället ur ett materiellt perspektiv och med nytto- och vinstaspekter. Den katolska kyrkan var behjälplig genom trosförföljelse och avrättningar av de synska som brändes på häxbål.

TEXT: KERSTI WISTRAND

Eken har alltid haft en särställning bland träden. Kanske beror det på dess styrka och ålder. Om eken är det sagt:

”Eken är vårt starkaste och stoltaste träd som med skäl kallas `trädens konung´. Den är symbol för den oböjliga kraft som gäckar stormens raseri. Vill du se en bild af naturlifvets styrka i ett af dess storverk, så stanna vid den månghundraåriga ekens fot, följ med blicken de väldiga grenarnas trotsiga stigning, sök att fatta talet af de täta lövknipporna, att reda de till svindlande höjd lyftade kvistarnas bukter, lägg handen på det djupfårade pansaret af stenhård bark, grip ett hårdt tag i den klippfasta stammen – och du må utbrista: `hvilket under!´ ” [1]

Det finns ca 400 ekarter i världen, varav 20 i Europa och två arter i Sverige: vanlig ek (Ouercus robur) och bergek (Ouercus petraea).

För cirka 9 000 år sedan invandrade eken till den skånska myllan. I över fyra tusen år härskade sedan ekblandskogen i Sverige. För mellan 5 500 och 2 500 år sedan började granen hastigt sprida sig från nordost och lövskogarna trängdes söderut. Under den sena sten- och bronsåldern avlöstes ekblandskogarna av bok- och granskogarnas tid. Ekens nordgräns i Sverige är Dalälven. [2]

Kvilleken

Kvilleken är en drygt tusenårig, fjorton meter hög ek i Vimmerby kommun, Småland. Antagligen är den Europas största ek i stamomfång. I brösthöjd mäter den tretton meter. För ett par år sedan rapporterades denna förmodligen äldsta ek i Norden vara död, men ändå inte helt, ty gröna skott har på nytt skjutit fram. Den ärrade gamle ekmannen med ett stadigt järnband som livbälte runt sin pösiga mage ger inte upp så lätt. ”Lövträdens konung” ansågs, åtminstone här i Norden, äga en urgammal vis själ.

Kvillekens historia 

Fyrtiofem generationer har kommit och gått sedan Kvilleken grodde ur ekollonet och såg dagens ljus. Kvilleken är nu döende men sköt så sent som sommaren 2019 nya gröna skott. Få se hur den mår i år.

Under vikingatiden

Någon gång vid övergången mellan vikingatid och medeltid slog Kvilleken alltså rot i den stenrika jorden i det lilla folklandet Sevede i norra Småland. Runt om i Norden stod vikingatemplen där man fortfarande offrade till vikingagudarna. Med sina spretiga grenar som likt blixtrar sträckte sig mot skyn var ekarna helgade åskguden Tor. Om åskan slog ned i en ek fick denna under inga omständigheter fällas eftersom den ansågs som åskgudens boning och därmed speciellt helig. Ekarna var livets och fruktbarhetens symbol men också dödens. Offerlundar med gamla heliga ekar blev till centrum för både offer och fester.

Redan på 800-talet kom skeppsbyggeriet med ek i gång, då vikingaskeppen började byggas. En undersökning i Danmark visar att man där byggde 44 vikingaskepp varje år. Till varje skepp krävdes 15 vuxna ekar. Vikingarna for på härnadståg och över havet i väster upptäckte Leif Eriksson så småningom Amerika eller Vinland som nordborna kallade det.

Kristnandets tid

Samtidigt hade kristna munkar etablerat sig och kloster anlagts. Olof Skötkonung, den förste kungen som låtit döpa sig, var kung över svear och götar och bidrog till kristnandet i landet. Den hedniska tron måste krossas och i denna strävan fällde och brände missionärer och biskopar de heliga träden och lundarna.

Själva ordet ”ek” kan möjligen härledas till fornnordiska ordet ”igja” som betyder just vördnad.[3] Att vördnaden för just eken var stor för dess helande förmåga förstod de synska som kunde se och uppleva dess energifält.

Trots kristnandet levde vördnaden för eken vidare ytterligare några sekel till den dag i slutet av 1400-talet då häxbålen tändes på påvligt dekret och all andlig kunskap som inte passade den kristna katolska kyrkan bokstavligt talat gick upp i rök och tystades. Men kvar levde kunskapen vidare i de länder som omfattande den ortodoxa kristendomen och som inte lydde under påven och inte tillät några påvliga avrättningar. LÄNK Kvar blev den vidskepliga, förvanskade folktron.

Eken i folktro

Eken fortsatte användas som boteträd om än kanske på annat sätt. Redan 1772 då Kvilleken för första gången förekommer i skrift i häradsfogden Magnus Gabriel Craelius´ bok ”Försök till landskaps beskrivning” beskrivs det att trädet hade ett hål i stammen så stort att häradsfogden själv kunde stå inuti det och att bönderna på bostället använde det till redskapsskjul. Sådana träd med håligheter användes som drag- och värkträd.

Folklivsforskningen berättar att ett sjukt barn kunde befrias från sjukdom och botas genom att dras genom håligheten i trädet. Trädet sades dra åt sig barnets sjukdom. På samma sätt drog det till sig värken från människan. Om man hade tandvärk borrade man ett litet hål i eken, tog en tygklut virad kring en liten ekflis, petade med den runt den värkande tanden och stoppade sedan det hela i det borrade hålet. Sist slog man en plugg i hålet och tandvärken var bortsatt. [3]

Känns de gamla ryska kunskaperna med energigivande och energitagande träd igen? Vi har säkerligen haft samma kunskaper under vikingarnas tid i Norden, men som utplånats av den katolska tron och ersatts med folktro.

Medeltiden

Eken och dess ollon var viktiga för bondens svin. Samtidigt började eken att få allt större betydelse för sin styrka och röttålighet. Virket användes som axlar till vagnar och vattenhjul, tunnor, stolpar, brotimmer, syllar och reglar i hus. Under senmedeltiden började Kronans skeppsbyggen med ek komma i gång. (2) Den som högg ned en ek bestraffades med böter enligt Magnus Erikssons landslag 1317. Men Kvilleken fick stå kvar där den stod: stor, knotig och omöjlig att använda till krigsfartygens spant. Istället fick den bevittna digerdöden som härjade runt omkring den under samma århundrade.

Nya tiden – ett nytt synsätt på naturen

Mot medeltidens slut inträdde ett nytt paradigm. Den Nya tiden inleddes och med den uppfinningarnas, upptäcktsresornas och erövringarnas tid. Människan blev herre över naturen, inte längre en del av den.

Fokus försköts från synen på naturen som andlig och besjälad med inneboende energier till att man allt mer betraktade dess materiella sida och som vi sett ovan var den katolska kyrkan och påven behjälplig med detta synsätt. Heliga källor och lundar förstördes och de synska och örtkunniga brändes på bål. Samhället prioriterade det rationella och materialistiska tänkandet medan det kvinnligt intuitiva och mer inkännande fick stå tillbaka. 

Krigsfartygens tid

Nyttoaspekten kom in. Till vad mer kunde eken användas i människans tjänst? Militären byggde skepp, fästningar och kanonlavetter och därmed blev eken en växande politisk fråga av stora mått.[3]

I samma takt som krigen med omgivande länder ökade blev virket mer värdefullt och lagarna om ekträdens fällande allt strängare. Gustav Vasa skärpte dessa bestämmelser ytterligare och i en kungörelse 1558 lät han meddela att alla ekar i hela Sverige skulle tillhöra den kungliga kronan som ensam ägde rätten att fälla dem.

Mellan 1600 – 1800-talet byggdes fregatter och linjeskepp av ek, det enda träslag som var starkt nog och stod emot skeppsrötan. Till varje farkost åtgick 1 200 ekar.

Böndernas syn på eken

Bönderna såg ofta eken av ondo eftersom den växte på åkrarna och vållade problem vid sådd och skörd. I 1600 – talets bostadslängder finns rapporter om bönder som mist alla sina kreatur till följd av att de fällt en ek.

Under 1700-talet lagstadgades att landshövdingarna i varje län skulle räkna varenda ek och rapportera in till statliga myndigheter. 230 000 ekar märktes med kronans stämpel och infördes i bokförteckningar. Samtidigt skulle landshövdingarna hålla kontroll över hur många ekar som bönderna olovandes fällde. Eken var nämligen ett begärligt träslag vid husbyggen och tillverkning av tunnor. Kungen lät nu sätta ekplantor för flottans räkning. Visingsö och Djurgården är exempel på sådana platser. Först 1875 kunde en bonde fritt få disponera ekarna på egen mark. Staten behövde inte längre eken för sin flotta. [3]

Kvilleken – ekarnas kung

Kvilleken kan, om man vill, ses som en mycket vis och gammal trädkung med stora erfarenheter efter att ha levt sig igenom århundrade efter århundrade. Den står där fristående och växer på mager jord som den trivs i allt medan människorna runt den levt sina liv i generation på generation. Att den som ek blivit så gammal beror främst på att den har en större förmåga att värja sig mot skador jämfört med andra träd. Den avgränsar skadan genom en kemisk process som påminner om hur man garvar läder. Sedan skapar den nya väggar mot sårskadan för att hindra mikroorganismer att göra intrång.

Samtidigt är Kvilleken generös med alla sina ollon och som värd för 800- 900 insektsarter och 400- 500 arter av lavar, mossor och svampar. Inga andra träd är värdar för så många arter som ekarna.[2] Och när Kvilleken en dag dör är den fortfarande mycket viktig för den biologiska mångfalden genom att bli värdplats för ytterligare en mängd arter.

Vem kan undgå att känna djup vördnad för den gamla tusenåriga Kvilleken? Jag både niger och bugar mig.

Kersti Wistrand

Referenser:

1. Lindman, CAM (1905), Nordens Flora. Sthlm
2. Gustafsson, Patrik, Svenska ekens historia utbredning och användning. Essäuppgift hörande till påbyggnadskursen i skogshistoria 1994.
3. Törlind, Åsa, Eken genom tiderna 
4. Eliasson, Per, fil dr i historia, i Populär historia 5, 2010 
5. samt egna kunskaper i religionshistoria och rysk folkmedicin

Inlägget De svenska ekarnas historia sedd genom Kvilleken dök först upp på Humanism & Kunskap.